Betong är grått, snyggt och lent
Vad har du i betongghettot att göra? undrade kurskamraterna när formgivaren Stina Lindholm valde sitt material. Men det var då det. I dag är design av betong eftertraktat.
En drake stirrar vaksamt på oss när vi stiger in i Stina Lindholms finskjapanska trädgård på Gotland. Och i ett hörn står en åsna fridsamt mediterande.
Båda djuren är formgivna av Stina Lindholm och båda är i betong.
– Jag hade gett mig den på att formge en åsna. Men det var så jobbigt att jag flera gånger under processen undrade vem som egentligen var åsnan av oss två, bekänner Stina Lindholm.
Trädgården är i vintervila men inne i de forna magasinen råder full aktivitet. Vi befinner oss i Skulpturfabriken som är Stina Lindholms kombinerade ateljé, verkstad, shop och galleri. Även om galleriet och shopen är vinterstängda råder högtryck inför den trädgårdssäsong som så småningom stundar.
– Nu bygger vi upp lagret, säger Stina Lindholm när vi stiger in i ett förråd belamrat av krukor, fågelbad och
HUNDEN, LJUSSTAKEN, KRUKAN OCH DRAKEN.
LEIF WECKSTRÖM
terrassfat. På hyllorna trängs ljusstakar i olika format och invid väggarna står bänkar och bord uppställda.
Förrådet finns i samma magasin som snickeriet och gjuteriet. Vi passerar försiktigt en rad krukor som ligger och härdar och närmar oss snickeriet där betongbänkarna förses med träsits.
Betong, ja. Stina Lindholm var en av de första formgivarna som fastnade för ett material förknippat med 1970-talshus och gatuarbeten.
– Ingen annan tyckte att betong var fint. Man jämförde med glas, keramik och trä och tyckte att betong var grått och fult.
– Men jag tycker att betong har karaktär. Känn på ytan och lenheten!
Ett tungt material
Stina Lindholm är född och uppvuxen i Ekenäs. När hon var i de tidiga tonåren skilde sig föräldrarna och Stina och hennes mamma flyttade till
Stina Lindholms betongdesign har många uttryck. ”Ett fat skall vara mera än ett fat. Jag vill att mina produkter har karaktär och ger ett skulpturalt intryck.”
Stockholm. Redan då visste hon att hennes håg stod till det skapande.
Efter några år på målarskola insåg Stina att skulpturer och tredimensionell form var hennes grej. Hon sökte till Konstfack och kom in. Betong fastnade hon för under studietiden. Trots motståndet och alla påståenden om att betong drog ner värdet på det hon skapade höll hon fast vid sitt material.
– Jag är så envis. Och när jag sedan öppnade butik och visade mina terrassfat blev folk begeistrade. Då insåg jag att design handlar om kombinationen av form, funktion och material.
– Betong är ett tungt material och passar bra för möbler som ska stå på samma ställe utomhus, till exempel en trädgårdsbänk.
– Men betong passar inte till allt. En toalettstol skulle jag aldrig göra i betong, Däremot har jag gjort flera badkar. Som designer beskriver Stina Lindholm sig själv som stram.
– Ett fat skall vara mera än ett fat. Jag vill att mina produkter har karaktär och ger ett skulpturalt intryck. Vilka är dina egna mästerverk, tycker du? – Krukan Kenso är en hit. Ingen fattade något när jag presenterade den men sedan fanns den på bild i en inredningstidning och då förstod folk vad den kunde användas till. Bänken Juno som är en soffa med rundad rygg är elegant.
Slumpen bar till Gotland
Stina Lindholm och hennes ex-man grundade Skulpturfabriken 1995. I dag är de kompanjoner. Hon designar och han tillverkar.
Att paret hamnade just på Gotland är en tillfällighet.
– Vi fick barn och ville bort från Stockholm. Dessutom ville vi starta eget. Gotland kändes rätt men vi började med att flytta till Visby. Sedan körde vi runt och sökte det rätta och landade på en gård som blev ett självplågeriobjekt.
Paret hade tänkt sig två hus – ett att bo i och ett att jobba i. Den gård de fastnade för består av sju olika byggnader av vilka flertalet har fungerat som magasin. Säljare var en brödratrio utan arvingar.
En tillfällighet är det också att Skulpturfabriken finns utanför Slite där Gotlands största kalkstensgruva ligger. Cement tillverkas av kalksten och betong är en blandning av cement, sten och vatten.
– Betong är flytande sten, förtydligar Stina.
I dag är Skulpturfabriken en vallfartsplats för designhungriga. Uppskattningsvis 15 000 besöker stället varje sommarhalvår. Nu jobbar Stina Lindholm för fullt med de nyheter hon skall presentera i vår.
– Det blir en serie nya krukor, ett skåp och kanske en lampa.
I vår återvänder Stina Lindholm dessutom till sin barndoms stad, Ekenäs. I slutet av maj öppnar utställningen Home sweet home på Elverket.
Utställningen arrangeras av Pro Artibus och de inbjudna konstnärerna är finländare i exil.