Barn mår bra av mer D-vitamin
Finländska föräldrar verkar inte ha tagit till sig de nya rekommendationerna om D-vitamin för barn.
Biträdande överläkare Outi Mäkitie på Barnkliniken i Helsingfors är en av dem som märkt det konkret.
– En stor del av skolbarnen får fortfarande inte ett tillräckligt stort tillskott av D-vitamin, säger Mäkitie.
D-vitamin behövs för att förbättra kroppens upptagning av kalcium och fosfat som är viktiga byggstenar för benstommen.
Mäkitie säger att underarmsbrotten hos barn har ökat med 31 procent och överarmsbrotten med 39 procent under de senaste 20 åren. Det är ofta väldigt små skador som leder till benfrakturer hos barn, i upp till 35 procent av fallen. Barn kan till exempel få en fraktur bara genom att snubbla.
– Ofta finns det i bakgrunden faktorer i livsstilen som ökar benägenheten för frakturer, såsom brist på D-vitamin, kalcium och motion.
Outi Mäkitie har också lagt märke till att framförallt ungdomar verkar undvika mjölkprodukter, samtidigt som de ofta inte ser till att kompensera med kalktillskott. Hon är oroad över situationen, framförallt eftersom frakturerna är vanligast just i tonåren.
Upprepade frakturer kan bero på levnadssätten, men också vara ett tecken på en sjukdom som ökar benskörheten, till exempel celiaki.
Osteoporos kan utvecklas
Störningar i benbyggnadens utveckling i barndomen återspeglas i benstommens skick i vuxen ålder. Mäkitie säger att D-vitaminhalten hos barn i skolåldern är starkt kopplad till skelettets mineraltäthet. En försvagad mineraltäthet kan vara ett tecken på begynnande osteoporos, alltså benskörhet.
– Redan en lindrigare brist på D-vitamin inverkar negativt på det växande skelettet.
Mäkitie säger att faktorer som hindrar benmassan från att växa normalt kan leda till förtida osteoporos hos unga vuxna eller till och med barn
Hon anser att tröskeln borde vara låg för att dirigera barn med flera frakturer till vidare undersökningar. Då kunde man få reda på hur levnadssätten eventuellt spelar en roll i benstommens skick, och vid behov korrigera dem. Om ett barn som är yngre än tio har haft två benbrott, eller ett äldre barn tre stycken betydande frakturer, borde saken utredas vidare.