Döda

På nyårsaftonen avled sjöfartsrådet, vicehäradshövding Harry Österberg i Åbo. Som ung jurist specialiserade han sig på lagstiftningsfrågor i anslutning till sjöfarten, och skrev 1962 boken Sjöarbetstidslagen med kommentarer, som utkom i två upplagor. Han arbetade som jurist för Rederiföreningen i Finland, som han senare också valdes till ordförande för, innan han flyttade till Åbo för att bli vice verkställande direktör vid Ångfartygs Aktiebolaget Bore. Här ledde han bolaget fram till 1976, när han utsågs till verkställande direktör för Oy Silja Line Ab.

– Medarbetarna skall veta vad de talar om, och chefer på land måste ha god kontakt med dem, som till sjöss sköter det hela, sade Harry Österberg som betonade betydelsen av regelbundna kontakter mellan landpersonal och främst befälet ombord.

När jag efter dödsbudet frågade hans gamla arbetskamrater om hurdan Harry Öst- erberg var som chef fick jag – föga överraskande – höra att någon bättre inte kunde ha funnits.

– Jag hörde honom aldrig säga något elakt eller negativt om en annan människa. Han accepterade att människor kunde göra misstag, och han vände allt till det bästa. Med åren blev han också en god vän, fick jag höra.

Sin bana som verkställande direktör för Silja Line tvingades Harry Österberg inleda med två mycket impopulära beslut. I juli 1976 började han med att sanera bolagets ekonomi, disponera om kontoret och hela organisationen. Nästa steg var att i augusti samma år lägga ned både Norrtäljetrafiken och den traditionella Skeppsbrotrafiken till Stockholm.

Den sista resan där gjordes med ss Bore, en gång i tiden det klassiska Borerederiets flaggskepp. Ändå blev Harry Österberg den av Siljas genom åren många chefer som för eftervärlden framstår som den som lyfte bolaget till ett kvalitetsbegrepp att vara stolt över. Under hans sista år som vd före pensioneringen 1985 ökade bolagets passagerarsiffror med 16 procent och lastenheterna med sex procent. Samtidigt genomfördes ett omfattande nybyggnadsprogram med fyra nya fartyg för Åbooch Helsingforslinjerna.

Musik och sång var hans stora intresse. Redan under studietiden var Österberg en aktiv musiker, och i IR 61 vid Svir 1942 sjöng han med i Roospiggarna, en kör uppkallad efter regementskommendören Nils Roos. Han var 1997 med om att grunda Åbo svenska veteranklubb och deltog länge flitigt i verksamheten där. Otroligt uppskattat var det också när Harry Österberg efter någon lång arbetsdag satte sig vid pianot.

Kristinestad kom med åren att bli en viktig sommarplats för familjen, och Harry plockade gärna fram gitarr eller dragspel när vänner samlades till fest där. Och ss Bore, som Harry Österberg 1976 tagit ur trafik, fick efter begravningen den 14 januari i Åbo i sin nya skepnad som museifartyg välkomna vännerna till en avskedslunch till minnet av en gentleman och en fin medmänniska.

Harry Österberg sörjs närmast av hustrun Anne-marie (Maja) och barnen Jan och Janina med familjer.