”Rasistiska ord ska inte användas på skoj”
Rasism ska inte få slå rot i Botby skola. Här ingriper man genast vid minsta antydan till påhopp. Rektor Janika Wagner hoppas att Rebecka Holms debattinlägg leder till lokala beslutsfattare involveras i kampen mot rasismen.
14-åriga Rebecka Holms insändare i Hbl har fått mycket uppmärksamhet under de senaste dagarna. I sin insändare efterlyser hon en större medvetenhet om rasism och språkbruk och vill att man lyfter fram det aktivt i skolorna.
I Botby grundskola, där Rebecka Holm själv går, är rasism inte ett så stort problem enligt de elever och lärare Hbl talat med. Problemen uppstår ofta på skolvägen. Antonia Atarah, 15, som har mörkare hudfärg, hör ibland skällsord eller möter folk som säger att hon ska åka tillbaka hem när hon sitter i bussen och pratar i telefon.
– I skolan har jag inte utsatts för ra- sism. Däremot har det hänt att någon i klassen sagt saker som ”de där jävla negrerna har stulit något igen”. Då har läraren ingripit och det har uppstått en debatt om varför det inte är okej att säga så.
– Ibland kan folk säga fula saker men hävda att det bara är ”på skoj”, berättar Antonia Atarah.
Då försöker hon vara den klokare och försvara sig sakligt.
Kasimir Sandman, 15, har också fått höra skällsord om sitt röda, lockiga hår och smeknamnet ”kassit” (ballar på finska).
– Jag bryr mig inte, men någon känsligare kanske gör det. Även om man säger det på skoj är det inte okej.
Det som enligt Antonia används betydligt oftare i skolan är skällsord som ”hora” och ”homo”.
– Det finns en massa andra glåpord som kan handla om alla som är annorlunda. Oftast används de ”bara på skoj”.
Ales Markau, lärare i Botby högstadium och själv invandrare, påpekar att problemen är att barnen inte alltid förstår att man inte kan säga vad som helst.
– Rasism förekommer sporadiskt i skolan. Vanligtvis saknas det något i uppfostran. Barnen kan till exempel säga att de själva är ”cp” eller använda ord som ”neger” och kan tycka att det är roligt. Det finns vissa elev- er som kan säga vad som helst. Någon kan tycka att arbetslösheten är invandrarnas fel. De här attityderna tror jag kommer hemifrån.
Under de senaste decennierna har det också skett en förskjutning av betydelsen i många ord.
– Den semantiska betydelsen är ibland så suddig att folk på riktigt tror att man fortfarande kan använda ord som neger. Jag hör argument som att Pippi Långstrump säger att hennes far är negerkung, varför kan inte jag göra det? säger Markau.
Ingvar Stål, som undervisar i kemi och själv är invandrare, brukar vända elevernas annorlunda egenskaper till något positivt, som att Antonia Atarah har mörkare hy gör att hon producerar D-vitamin bättre än vi andra. Säger någon något rasistiskt kan han ägna en timme av undervisningen till debatt om varför det är fel.
Skolan har en strategi och riktlinjer för hur man tacklar rasism.
– Det hjälper inte bara att lyfta fram problematiken nu, det måste finnas en kontinuitet i processen. Man måste lära eleverna att tänka först och tala sedan, säger Stål.
– Ett ord kan förändra livet för evigt, därför måste man ta ansvar för sina ord. Du vet inte när glåpordet du säger på skämt kommer just den stund då den andra mår psykiskt dåligt, säger Markau, som planerar att ordna en större debatt för eleverna om rasism.
Rektor Janika Wagner är jätteglad och stolt över att en tonåring från hennes skola tagit initiativet till en bred diskussion om rasism.
– Skolan har en viktig roll, men föräldrarna har ändå nyckelrollen när det gäller fostran och attityder. Vi har inte upplevt rasism som ett tema som borde prioriteras mer, men den här debatten visar det borde behandlas mer.
Även om skolan är trygg och erbjuder stöd gäller problemen hur man övervakar det som händer på skolvägen.
– Vi har nolltolerans för mobbning men det är ett delområde som vi hela tiden får jobba med. Skolan ska vara som en sandlåda, ju mer man behandlar de problem som finns där ute desto större möjligheter har ungdomarna att träna för livet.
Wagner hoppas att den debatt Rebecka Holm väckt ska leda till en större process.
– Jag hoppas det leder till en fortsättning där beslutsfattare är mer involverade än i dag och ungdomarna blir kontaktlänken när samhället planerar stödfunktioner för att påverka problematiken.