Här lekte Haavisto
Det var i förortsidyllen Munkshöjden i västra Helsingfors som Pekka Haavisto växte upp. Här lekte han och här fajtades han med ungarna på svenskgården. På femtiotalet vimlade området av barn, i dag ligger ett tungt lager snö på klätterställningen.
Ulfsbyvägen är som en cirkel som ringar in Munkshöjden, en typisk femtiotalsförort med stora kvarter och gediget byggda bostadshus som står relativt glest.
Byggnaderna är placerade med omsorg, inte enligt ett regelrätt rutmönster utan så att helheten känns trivsam och ger intryck av variation, trots att det mesta byggdes nästan samtidigt.
Innanför cirkeln slingrar sig Björneborgsvägen, och på nummer 5, ligger den så kallade svenskgården. Helsingfors svenska bostadsstiftelse tog sig an bostadsbristen på 1950-talet och stod bakom flera så kallade svenskhus som uppfördes också i till exempel Kasberget, Kårböle och Månsas.
– De svenska gårdarna orsakade naturligtvis strider mellan de svenska ungarna och de finska. Jag minns att vi kastade sten, jordkokor och snöbollar på varandra, säger författaren Kjell Westö som visserligen inte bodde på Björneborgsvägen utan i grannkvarteret på Ulfsbyvägen. Men han gick i den svenska barnträdgården som låg vid svenskgården.
Han bekräftar därmed Pekka Haavistos egen berättelse om att han i sin barndom stred med Westö och de andra ungarna i Munkshöjden.
– Fast jag har svårt att tro att en snäll människa som Haavisto skulle ha kastat sten på andra. Jag är tre år yngre och det är en oerhörd skillnad när man är liten så jag minns inte att vi skulle ha mötts som barn. Men jag har inte glömt gårdskrigen mel- lan oss svenskspråkiga och de finskspråkiga. Som lite äldre spelade jag i ett band som tränade bakom svenskhuset i Månsas. När vi kom ut kunde det stå finska gäng och vänta på oss för att få ge sig på ”hurrin”.
Westö menar att hans barndoms helsvenska miljöer bevisar de negativa följderna av att man håller språkgrupperna åtskilda.
– I hela mitt liv har jag talat för tvåspråkiga lösningar, kanske just tack vare upplevelserna i barndomen.
Men i övrigt har Westö bara goda minnen av sina barndomskvarter och räknar gärna upp andra som också bott i Munkshöjden; Wigwamtrummisen Ronnie Österberg, författarna Lars Huldén, Lassi Nummi och Pentti Saaritsa (fast det är lite osäkert) samt underhållaren Jukka Virtanen och hans son skådespelaren Ville Virtanen och musikern Kim Lönnholm. Här – eller där – bodde Haavisto Av olika orsaker syntes ingen av dem i Munkshöjden i går. Men på krönet bakom Björneborgsvägen 5 står fyra urinvånare och grannar i gården och dryftar resultatet i söndagens val. Maj-britt Johansson och Per-erik Nyman samt Märta-christina och Carl-olof Björkestam, vet att Pekka Haavisto är uppvuxen på andra sidan gatan. Men när det blir tal om vilket hus är alla av olika åsikt.
– Det var i 7:an, säger Johansson bestämt och får ett lika bestämt mothugg av Nyman som hötter med käppen och pekar på 9:an. Björkestams är mer försonliga och säger att Haavisto bodde i något av husen med svenskgården som granne.
– Hur som helst. I den här åldern får man vara glömsk, och arg. Jag bestämde redan för fyrtio år sedan att jag ska vara arg alla dagar som pensionär. Min hustru säger att jag lever upp till mitt mål, säger Nyman med illa dold förtjusning.
Johanssons, Nymans och Björkestams flyttade in i svenskgården när den färdigställdes 1958, och har bytt bostad i olika skeden men inom samma gård och kvarter. Ingen av dem påstår att de minns vare sig Westö eller Haavisto. Ingen vill heller minnas att barnen på gården skulle ha stridit med barnen från andra sidan gatan.
– Men min son Henrik hörde att Haavisto skulle ha trakasserat barnen på vår gård genom att ösa salt över snökojan, inflikar Nyman och ber hälsa Hbl:s ledning att han är arg för att man drar in Vision efter att ha ”lurat” honom att prenumerera på tidningen i tre år för att slippa moms.