Röda stjärnan fortsätter dala

Storsint i förlustens ögonblick tog Paavo Lipponen hela skulden på sig själv och rentvådde partiet. Ändå kvarstår faktum: SDP slog bottenrekord för tredje valet i rad.

Visst, det var ett personval, folk taktikröstade och det kan ha förekommit åldersdiskriminering. Men när SDP gör sitt sämsta presidentval någonsin ligger orsakerna djupare än så.

– Socialdemokratin har gått bakåt i hela Västeuropa sedan 1980-talet. Riktningen är densamma i Finland även om SDP har backat överraskande lite, säger professor Heikki Paloheimo vid Tammerfors universitet.

Paavo Lipponens 6,7 procent är den lägsta siffra en socialdemokrat fått i ett presidentval. I riksdagsvalet förra året och i Eu-valet 2009 var SDP:S väljarstöd rekordlågt. Kommunalvalet 2008 var SDP:S sämsta sedan 1960.

– Stämmer, men presidentvalet är framför allt ett personval. Jag skulle akta mig för att säga mer om trenden före höstens kommunalval, säger forskaren Markku Jokisipilä vid Åbo universitet.

Heikki Paloheimo är däremot beredd att förklara vänsterns kräftgång:

– Ett problem är att 2000-talets sossar är ideologiskt splittrade. I Tyskland läcker de på vänsterkanten och i Sverige hänger deras ordförandeproblem ihop med en ideologisk strid mellan vänster och höger. Lipponens resultat är en del av den europeiska trenden.

När den traditionella vänster–högeraxeln inte längre är en så dominant politisk skiljelinje i Europa vinner yngre partier som De gröna och Sannfinländarna mark i Finland.

– Om populistpartierna har kommit till Europa för att stanna återstår att se, säger Paloheimo.

I söndagens val, säger han, läckte SDP:S vänsterfalang till Paavo Arhinmäki och fackaktivisterna till Timo Soini. Andra socialdemokrater taktikröstade på någon av de två finalisterna.

Jokisipilä anser att Lipponen inte lyckades skapa den

TRÖST. SDP:S presidentkandidat Paavo Lipponen fick en kram av tidigare riksdagsledamoten Ulpu Iivari när han återvände till valvakan på söndag kväll.

LEHTIKUVA/SARI GUSTAFSSON

vänster–högermotsättning som höll spänningen uppe i det förra presidentvalet. Facket slöt inte upp bakom honom.

– För sex år sedan förde FFC stenhård kampanj för Tarja Halonen. Nu var facket liksom inte med, säger Jokisipilä.

– FFC vågade inte driva på Lipponen av rädsla för Sannfinländarna. De har val på kommande i många förbund, säger Paloheimo.

Hur som helst saknar presidentvalets andra omgång en vänsterkandidat. Vänstersympatisörerna kommer att rösta såväl grönt som blått som blankt.

– Största delen av Arhinmäkis anhängare röstar väl på Pekka Haavisto, men sossarna är knepigare. Det finns överraskande mycket värdekonservatism inom arbetarrörelsen, säger Paloheimo.

– Sauli Niinistö påminner i mycket om Lipponen och tilltalar sossarnas högerfalang, säger Jokisipilä.

Om Niinistö blir president tror Paloheimo att tyngdpunkten i utrikespolitiken kan förskjutas högerut vilket kan tvinga SDP på defensiven.

– Det skulle inte överraska mig om det skapade sprickor i regeringssamarbetet, säger han.

Utrikesförvaltningen lär åtminstone påverkas. Jokisipilä säger att partibok ofta gick före kompetens vid utnämningar när SDP hade svit i färg i den politiska toppen.

– Det kan säkert bli aktuellt med motsvarande politiska utnämningar av blå valör ända upp till kanslichefsnivå om Niinistö blir president.