Vi behöver konst, inte kulturellt självmord
På både finsk- och
UTBILDNING svenskspråkigt håll i Finland skärs det ner på kulturella och konstnärliga utbildningar. I Åbo försvinner den enda svenskspråkiga formgivningslinjen som inriktar sig på trä och mode, även den finskspråkiga motsvarigheten i Åbo går samma öde till mötes.
Bildkonst- och musikutbildningen i Jakobstad begränsas. Humanistiska fakulteten drar åt svångremmen och symptomatiskt är det litteraturvetarna som drabbas. Nu lär även kulturproducentutbildningen i Helsingfors gå i graven när Yrkeshögskolorna ska spara. Även om nog andra än kulturella linjer drabbas står det klart vilka det är som drabbas hårdast.
Samtidigt, som i ett annat universum, planeras och debatteras det kring ett gigantiskt kulturprojekt som ingen riktigt verkar ha koll på hur dyrt det är eller varifrån pengarna som ska betala det ska komma från. Jag menar självklart Guggenheimmuseet.
Jag är ingen expert på ekonomi och jag vet att det inte är enkelt att avgöra vilka besparingar och investeringar som ska göras i dessa ekonomiskt svåra tider. Men, dessa prioriteringar verkar helt befängda och man undrar ifall det längre existerar något långsiktigt tänkande. För det första är det märkligt att man ansett det bäst att ta bort hela linjer i stället för att sprida ut besparingarna på flera linjer. Visst är det enklare så, men det är som att man gett upp framtidstron på bättre tider. Ifall det kommer tider när man på nytt kan utvidga antar jag att det är lättare och billigare att utvidga en redan befintlig linje än att starta nedlagda linjer från början. För det andra förvånas man över att det verkar finnas pengar till ett projekt som Guggenheim men inte till våra egna kulturutbildningar.
Alla nedskärningar kommer driva många inom kulturbranschen västerut till län- der där man känner att man är uppskattad. Då står vi där med ett säkerligen fint och för Helsingfors kännetecknande museum, men utan möjlighet att fylla det med inhemsk nutidskonst. Vilket jag tycker sänker Finlands kulturella kredibilitet mer än vad ett Guggenheimmuseum kan höja den.
Det är ett kulturellt självmord Finland håller på att begå. De som har hand om det ekonomiska verkar ha direkta vinster, effektivitet och lönsamhet på agendan och de som ska värna om kulturen verkar ha fått storhetsmani och glömt bort att en rik kultur byggs upp genom att ge rum och tid för mindre konstnärer och speciellt unga sådana.
Jag tror att vi behöver konst och kultur, speciellt i tider av ekonomisk recession. Finland toppar redan världsstatistiken över självmord och de kommer knappast minska när arbetslösheten ökar. Därför behöver vi något annat att leva för än ekonomisk framgång som enligt mig endast borde vara ett medel för ett drägligt liv och inte ett mål. Här anser jag att kulturen, som starkt är anknuten till det mänskliga genom känslor, identitet och värderingar tjänar ett viktigt syfte.