De brinner för Sin Eva och sin Sauli
De har kokat kaffe och värmt saft, blåst upp ballonger och hängt upp affischer. De har stått ute i snöslask och pratat med folk. De är frivilliga kampanjarbetare. För två av dem gäller det nu att packa ihop, den tredje ska ge järnet i två veckor till.
I en tom kampanjbyrå vid Tuppens torg i Helsingfors står Johanna Sandberg och Tom Sergelius. Bakom dem ligger några månader av intensivt kampanjarbete för Eva Biaudet (SFP), 8000 körda kilometer och runt 1700 uppblåsta ballonger.
– Vi har haft en första genomgång av valet, där folk tackades. Snart vaknar nog någon och säger ”Ja, kampanjbyrån borde säkert packas ihop”, säger Sandberg och skrattar.
Fortfarande ligger choklad och slickepinnar i skålar och de gröna sofforna i retrostil från återvinningscentralen väntar på en ny ägare.
Valet i fokus
För Sandberg, som jobbar på Sfp:s partikansli i Helsingfors, har vardagen under de senaste tre månaderna präglats av presidentvalet. Utöver de vanliga arbetsdagarna har hon jobbat mycket övertid med kampanjen och räknar med 50 timmars arbetsveckor under tre månader.
– Jag beundrar Eva. Hon är inte den stereotypa politikern, utan är mänsk- lig och kan skratta och gråta. Hon har inte politikerfiltret på. Det känns naturligt att jobba för en sådan person, då kör man omkring också på natten utan att tänka på det.
Nattliga körturer har det blivit för Sandberg, bland annat när kampanjaffischerna skulle köras ut och hängas upp på 150 ställen runt om Helsingfors.
Dagen efter
Många kilometer har det blivit också för Tom Sergelius, närmare be-
stämt runt 8000 de senaste två månaderna.
– Det är Evas bakgrund och tankegång som driver mig. Många skulle säkert ändå nöja sig med att bara rösta eller föra fram budskapet via sociala medier? – Jag vill göra mer än så. Jag vill föra fram ordet. Nu har jag dessutom fått se hur kampanjarbetet går till.
Sergelius, som för tillfället är permitterad från sitt jobb, har gjort allt kampanjarbete helt på frivilligbasis. Förutom timmarna i bilen har han tillbringat minst tre dagar i veckan på kampanjbyrån sedan månadsskiftet november-december.
Hur känns det nu, dagen efter? – Mest funderar jag på vem som kommer att bli president. Men visst blir vardagen långtråkigare nu, här har jag haft vänner och bekanta och fått diskutera.
För Sandberg, som fortsätter job- ba för partiet, är känslan mer obestämd.
– Jag vet inte ännu hur det känns. Men det kommer ju att komma nya kampanjer. Jag hoppas och önskar att Eva är med i finländsk politik länge.
– Ja, vi tar om det om sex år, flikar Sergelius in. Skulle ni ställa upp som frivilliga en gång till?
– Absolut.
Ännu livligare
En halv kilometer bort på Norra Esplanaden är kommersen livlig. Som vanligt står Pirkko Rodriguez Ballarin i Café Niinistö och häller upp kaffe, bjuder på bulle, torkar bord och pratar med folk. Sedan kampanjstarten har Rodriguez Ballarin jobbat ungefär 150 timmar, helt frivilligt.
Redan som ung blev hon medlem i Samlingspartiet men medan barnen var små hann hon inte vara särskilt aktiv. Vid presidentvalet för sex år sedan aktiverade hon sig igen och nu som pensionär är hon med för fullt.
– Vi har en bra kandidat och det uppmuntrar mig, speciellt som jag var med också för sex år sedan och vi då förlorade med en hårsmån.
Dagen efter valdagen har kommersen i Café Niinistö varit livlig ända sedan morgonen. Det här trots att den fuktiga snön utanför pyr ner och hitfiguren redan från valet 2006, Papp-sauli, har fått en värmande blå mössa med partiets logo på huvudet. För Pirkko Rodriguez fortsätter kampanjarbetet i två intensiva veckor till.
– Nu när vi har bara två kandidater kvar kommer det att bli ännu livligare.