Iso jytky, och samma på svenska
REVY Evitskogrevyn 2012: Iso jytky revyy...n
Text och produktion: Ulf Westerholm. Regi och scenografi: Svante Martin. Kapellmästare: Pia Nygård. Koreografi: Sirpa Skog-isokallio. Sånginstudering: Eija Orpana-martin. Ljus och ljud: Mikael Ehnström, Henrik och Martin Hellström. På scen: Olli Arokari, Camilla Backman-soinio, Emil Ehnström, Jana Ekblad, Roberta Eskola, Hannu Frimodig, Robert och Sanna Holmberg, Anna Keto, Marika Kinnunen, Ida Lepistö, Anton och Bodil Lindholm, Jessica Lodenius, Sixten Malmström, Pia och Roger Nordström, Johan Nyberg, Anders Sandelin, Ulf Westerholm. Premiär på Övidsborgs ungdomsgård 21.1.
I årets Evitskogrevy talas det både svenska och finska på scen. Vi lever i tiden mellan riksdagsval och presidentval, men är samtidigt fast förankrade i lokalsamhällets buskisvardag.
Språkfrågan är det överbyggande temat oberoende av vilken nivå vi befinner oss på. På det vardagliga planet är språkfrågan inte ett problem. Språkförhållandena är fiftyfifty i Evitskog. På scenen talar rollgestalterna konsekvent samma språk, men skådespe-
”Arbetet med attityder är en ständigt pågående process. Gänget i Evitskog är på god väg, men har inte nått ända fram.”
larna byter från nummer till nummer. Det här är ett välkommet grepp, ibland har jag undrat varför det är så viktigt att en föreställning konsekvent går på samma språk. Det kan vara viktigare att skådespelarna får använda sitt eget känslospråk.
I en revy, där det går undan och smidighet går före djup, är det här en sekundär fråga.
Skarven mellan det egna och det främmande, förståelse, vantro och missförstånd är ett tacksamt ämne när man ska gestalta samvaro. Trösklar och broar är element det här gänget verkligen behärskar. Övergångarna, som är revyns varumärke, löper som på räls.
Starka röster i harmoni
Arbetet med attityder är en ständigt pågående process. Gänget i Evitskog är på god väg, men har inte nått ända fram. Visserligen driver man med både finlandssvenskar och finnar, Stefan Wallin och finlandssvensken som handlar delikatesser på Stockmann ( Ulf Westerholm) får några slängar av sleven, men det kan inte mäta sig med vad Sannfinländarnas Soini ( Johan Nyberg) och Hakkarainen ( Roger Nordström) utsätts för.
Revyer behöver inte vara nyanserade, de kan ju tvärtom vara bättre ju grövre de är, men styrkeförhållandena kunde vara jämnare. Det här är ett dramaturgiskt ställningstagande, inte ett politiskt.
Det märks att man arbetat hårt med musiken (kapellmästare är Pia Nygård, för sånginstuderingen svarar Eija Orpana-martin). Där man ibland får ha lite överseende med att de musikaliska inslagen i amatörteater kan vara lite ojämna, får man här njuta av starka röster som klingar i harmoni med varandra. Inledningsnumret Korkealle eduskuntaan, en travesti på Kalliolle kukkulalle, är en verklig höjdare.
Samhörighet har alltid varit ett tema för revyerna i Evitskog, och det är det den här gången också. Banden är starka: ”Kärlek går före trohet”, som Jana Ekblad säger. Att man har glädjen att få se elva medverkande under tjugo år, och lika många män som kvinnor kan man tacka producent och regissör (Ulf Westerholm och Svante Martin) för.