Måste man upprepa gamla fel?
Jag har med intresse följt diskussionen i Hbl kring kolhydrater, fett, diabetes och kärlsjukdomar. Bland annat har läkaren Leena Furubacka (Hbl 29.3) energiskt försvarat dieten av LCHF-TYP som i praktiken vanligen innehåller mycket mättat fett i form av smör och grädde.
Tyvärr konstaterades det redan för 80 år sedan att sådan diet inte nödvändigtvis är hälsosam för människan. Läkaren och patologen Leary i Boston, USA skrev 1935 i den ansedda medicin- ska tidskriften Journal of the American Medical Association, 1935;105:475–481, om ateroskleros, kolesterol och kärlsjukdomar. Han berättade där om ett sorgligt experiment som gjordes med diabetiker under 1920–1930-talen i Amerika. Märk att det inte fanns några kolesterolmediciner och över huvud taget var den allmänna opinionen att kolesterol inte har någon som helst betydelse för kärlsjukdomarna. För diabetikerna var den enda medicinen insulin och man resonerade – ganska intelligent i sig – att när ämnesomsättningen hos diabetikerna har svårigheter med kolhydrater (till exempel socker) så skulle man äta mer fett i stället – LCHF alltså. Och då var det mestadels smör, grädde och ägg, fullt med mättade fettsyror och kolesterol, som gällde.
Leary berättar att man måste avstå från LCHF därför att aterosklerosen och åderförkalkningen började tillta, till och med hos barn. Därefter började man, bland annat i diabetespionjären, dr Elliott Joslins (1869–1962) klinik rekommendera dieter med lägre fetthalt.
Jag är nog ense med kollegan Furubacka att patienten väljer och bestämmer själv, och att bantningen inte lyckas om människan inte är motiverad. Den exakta typen av diet kan ha mindre betydelse – på kort sikt – om man bara förminskar kalorimängden och motionerar. Men man måste också kunna leva ett friskt liv med dieten – på lång sikt. Man konstaterade redan för 80 år sedan, att Lchf-dieten inte nödvändigtvis kan garantera detta.
Måste man upprepa gamla fel?
timo strandberg,
läkare helsingfors