Nördiga nöjen
Vardagskvällar klockan 20 brukar maken och jag ägna oss åt frågesport. Då sänds Vem vet mest? i Sveriges television och vi fröjdar oss i tv-soffan med att oftast veta mer än de tävlande. Simpla frå- gor som Vad heter staden norr om Örebro dit tre gummor är på väg i känd barnvisa? varvas med knepigare frågor där man skall veta namnet på detaljer i en kimono för män.
Vem vet mest? är befriande avskalat på allt det som i dag kallas pretto. De som tävlar är vanliga medelsvenssöner utan kändisglamour. Här ställs lagerarbetare, lärare, pensionärer och trädgårdsmästare mot varandra. Professorer och kirurger har jag ännu inte sett i tävlingspulpeten, inte heller författare, skådespelare och musi- ker som vill göra pr för nästa bok, pjäs eller cd.
Och tävlingsledaren, Rickard Olsson, är ovanlig eftersom han varken hånar sina tävlingsdeltagare eller gör sig lustig på deras bekostnad. Olsson är välgörande fri från behovet av att hävda sig själv. Däremot orkar han uppbåda outtröttlig entusiasm och se lite deltagande ut när någon svarar fel på frågor som passar sig för förstaklassare.
Rickard Olsson är ett undantag eftersom så många tävlingsledare i dag gör allt för att själva stå i rampljuset. I Sveriges tv sänds nu också frågesporten Smartare än en femteklassare. Vuxna människor tävlar mot lågstadieelever vilket är en rolig idé i synnerhet de gånger eleverna vet mer än de vuxna.
Det stora irritationsmomentet i det här programmet är programledaren Lasse Kronér som i sina ansträngningar att vara jovialisk blir ett irritationsmoment omöjligt att uthärda. Värst blir det när Kronér plockar fram sina komiska talanger för att därmed stjäla huvudrollen.
I den musikaliska frågesporten Diggiloo går väl detta an, i Smarta- re än en femteklassare blir resultatet hopplöst pinsamt.
Frågesporter är billig underhållning och därför finns det en uppsjö av dem i dag. Många av dem bygger på ett internationellt koncept men På spåret, som är en av tittarsuccéerna i Sveriges television, är ett helsvenskt format. En publik på närmare två miljoner följde med årets final mellan paren Martina och Erik Haag samt Jenny och Niklas Strömstedt. Också jag satt på helspänn i soffan.
På spårets utveckling har varit
”Frågesporter är billig underhållning och därför finns det en uppsjö av dem i dag.”
välgörande. Efter det töntiga Göteborgsspexandet som Ingvar Oldsberg odlade, ackompanjerad av Björn Hellbergs ökentorra vitsar, tog det allmänbildade paret Kristian Luuk och Fredrik Lindström över.
På spårets programidé är genial men kräver att de tävlande är ungefär lika bra eller dåliga. Nu pågår arbetet med att hitta lag inför höstens drabbningar. Kan man hoppas på några roliga, tävlingssinnade och kunniga deltagare som spritter till inför frågan Vart är vi på väg?