Åtskilda av vinterkriget
När Peter Rehnström i Helsingfors tog itu med breven som hans föräldrar skrivit till varandra under vinterkriget 1939–40 var tanken att föra familjehistorien vidare till barn och barnbarn.
Först märkte han att han själv lärde sig mycket nytt, sedan insåg han att också andra kunde ha intresse av korrespondensen. Därför blev det en bok som också allmänheten har tillgång till. Det var ju tur.
Ju mera personlig en text är, desto mera allmängiltig blir den vanligen. Så är det i allra högsta grad med den omfattande korrespondensen, 150 brev, mellan de nygifta Viola och Ilmari som skiljs åt redan innan det första barnet föds.
Viola Ljungqvist hade gått i dansskola och jobbat i Svenska Teaterns balett. Ilmari Rehnström var son till Karl Oskar som grundat pianofabriken Hellas år 1901. Under depressionen 1931 gick fabriken ur familjens ägo och Ilmari livnärde sig som pianostämmare och orkesterpianist. De två gifter sig 1938.
Brev från Näset
När vinterkriget bryter ut skickas Ilmari till fronten på Karelska näset. Han skriver brev som är så uppriktiga de kan vara i en verklighet som präglas av försvarsvilja, propaganda och censur. Hemma i Helsingfors upplever Viola de första bombardemangen dagen efter att den lilla dottern Yrsa har fötts.
Mycket i boken är rena släktkrönikan och många detaljer kan bara en närstående tolka rätt, men de stora linjerna är en ganska detaljerad skildring av en verklighet som många familjer antagligen kan identifiera sig med. Fältpostens opålitlighet gör att de två genast börjar numrera sina brev för att få något slags kontinuitet i korrespondensen.
Sverige eller inte?
Viola får ta stötarna på hemmafronten och måste småningom ta ställning till om hon ska åka till Sverige så länge oroligheterna pågår eller stanna kvar i Esbo, dit hon evakueras med sin dotter när det blir för hett inne i Helsingfors. Ilmari har ständigt den första permissionen hängande framför sig som en morot, men den tycks alltid flytta sig framåt i samma takt som han själv.
Det är en bidragande orsak till att Viola tvekar. Ska han inte ens få se sin dotter, kan hon bara fly fältet fö- re hans permission? Slutligen segrar förnuftet och Viola tar Yrsa med sig till Sverige och Lidköping, där Finlandshjälpen hittar en värd åt dem.
När striderna på Näset blir intensivare och kölden tilltar förfryser Ilmari foten och hamnar på sjukhus. Ironiskt nog kommer han till Helsingfors när resten av familjen redan acklimatiserat sig i Sverige.
Historisk komplettering
Korrespondensen går mer och mer i otakt, och det tar lång tid innan Viola får veta att hennes man inte längre är vid fronten. Efter vinterkriget tar det ännu en tid innan byråkratin till- låter att familjen återförenas.
Bland de 150 breven finns också Ilmaris och Violas närmaste släktingars hälsningar. Peter Rehnström kompletterar luckorna i breven med beskrivningar från regementshistoriken och andra källor.
Man får hoppas att den här boken inspirerar andra familjehistoriker till liknande storverk så länge det ännu finns bevarade skriftliga dokument.
Peter Rehnström: Tappra krigarhustru. 300 s. Opus Liberum 2012.