Två svarta ”öron” sticker ut från Svenska Teatern
De kom upp i tö, de två svarta ”öronen” invid vardera ingången till Svenska Teatern i Helsingfors. Stadsmuseet protesterade förgäves, men bygglov finns.
Omsorgsfull och omfattande. Så kan man beskriva renoveringen av Svenska Teatern som återinvigdes för bara en dryg månad sedan efter en längre tid i exil för personalen i Alexandersteatern på Bulevarden.
Salongen är praktfull, foajén har en skön lyster och stämningen av ett teaterhus med långa anor finns kvar. Personalen har fått bättre lokaler och både publiken och skådespelarna har stortrivts med resultatet.
Men i takt med att alla skrank och staket har rivits efter ombyggnadsarbetena och den sista snön smultit har två nya flygelbyggnader tagit plats i stadsbilden.
Det är två skrymmande, dystert svarta konstruktioner som ligger invid de bäg- ge ingångarna och på var sin sida om den halvmånformade foajén. Formspråket är nutida, och man kan lugnt säga att de två byggnaderna står i bjärt kontrast till den vita funkisfasaden.
Arkitekten bakom renoveringen av Svenska Teatern
Stefan Ahlman blir inte svarslös på frågan om vad i fridens namn man har byggt, utan ger lugnande besked.
– Det blir mycket bättre när alla arbeten är slutförda och de svarta ”lådorna” har fått sin riktiga skepnad, lovar han och berättar att konstruktio- nerna dels inhyser toalett för funktionshindrade, dels utgör ramen för en ”jätte-tv” eller led-screen där man ska bjuda på smakprov från föreställningar inne i huset, presentera repertoarer och rentav ordna med direktsändningar.
– I själva verket fanns dessa ”öron” också förr, men i mindre synligt format. Det viktigaste med dem är ändå att man blir av med otyget med rysliga vepor som fladdrar på fasaden, säger Ahlman.
Byggnadstillsynsverket har beviljat bygglov för de nya ”öronen”, stick i stäv med stadsmuseets åsikt om att konstruktionerna är främmande för Svenska Teaterns karaktär, att de sargar den ursprungliga arkitektoniska kompositionen och att de försvagar fasadens dignitet.
”I själva verket fanns dessa ’öron’ också förr, men i mindre synligt format. Det viktigaste med dem är ändå att man blir av med otyget med rysliga vepor som fladdrar på fasaden.” STEFAN AHLMAN Arkitekten bakom renoveringen av Svenska Teatern.