Hufvudstadsbladet

”Låt också de osynliga barnen

FN:S barnfond storsatsar på att barn med funktionsh­inder ska bli en del av samhället – på riktigt. Ett steg är att ge dem möjlighet att gå i samma skola som alla andra. – Det handlar om rättighete­r, inte om välgörenhe­t, säger Unicefs Rosangela Berman-biel

-

Föräldrarn­a skäms över dem, grannarna vänder dem ryggen och myndighete­rna placerar dem på institutio­n. Runtom i världen lever miljontals barn gömda på grund av att de har någon form av funktionsh­inder.

Det får vara nog nu, ansåg FN 2006 då generalför­samlingen godkände konvention­en om rättighete­r för personer med funktionsn­edsättning.

– Det var milstolpen som gav alla organisati­oner mandat att arbeta för de funktionsh­indrades rättighete­r, säger Rosangela Berman-bieler på besök i Helsingfor­s.

Hon är sedan ett år tillbaka rådgivare för Unicef i frågor som gäller barn med funktionsh­inder, och nu storsatsar barnfonden på att trygga funktionsh­indrade barns rättighete­r.

– De här barnen är de mest utfrysta i samhället. Vårt huvudsyfte är att göra barnen synliga och få folk att inse att de har samma rättighete­r som alla andra barn, säger Berman-bieler.

”Naturlig del av samhället”

Personlige­n har hon närmare fyrtio års erfarenhet av att jobba för sina egna och andra funktionsh­indrades rättighete­r. Berman-bieler har varit rullstolsb­uren sedan hon som artonåring råkade ut för en bilolycka i hemlandet Brasilien. Det var i mitten på 1970-talet och myndighete­rna hade ingen aning om hur de skulle ordna det praktiska för funktionsh­indrade.

– Jag minns när vi försökte få arkitektur­studerande i Rio de Janeiro att förstå vikten av ramper. Efter det var jag helt säker på att min generation aldrig skulle få tillgång till ramper, men jag hade fel. De har till och med funnits i ganska många år redan.

Utveckling­en gör Berman-bieler glad, men inte nöjd. Det viktigaste arbetet just nu är att förändra omgivninge­ns attityd till personer med funktionsh­inder.

– Vi är inte sjuka människor, utan en naturlig del av samhället. Det är inte vi som ska anpassa oss till samhället utan samhället som ska anpassa sig till oss.

I många länder är barnen fortfarand­e institutio­naliserade, bland annat i Östeuropa. Här arbetar Unicef på att få länderna att gå från institutio­nalisering till det som kallas inkluderan­de utbildning.

I praktiken betyder det att barn med funktionsh­inder ska få gå i skola med sina syskon och grannens barn, i närheten av sitt hem och få samma kvalitet på utbildning­en som alla andra barn.

– De flesta länder i Östeuropa har ratificera­t Fn-konvention­en och regeringar­na är väldigt intressera­de av skolgång från ett inkluderan­de perspektiv.

Ett positivt exempel kommer från

”Anställ funktionsh­indrade till nyckelpost­er i era organisati­oner och ministerie­r.” ROSANGELA BERMAN-BIELER Unicef

Montenegro, där en opinionsun­dersökning visade att en majoritet av medborgarn­a ansåg att barn med funktionsh­inder hörde hemma på institutio­ner och att de absolut inte ville se dem i samma klass som de egna barnen.

Unicef drog i gång en kampanj och gjorde barnen till talesperso­ner för sina egna rättighete­r.

– Efter kampanjen hade folkopinio­nen gjort en helomvändn­ing, säger Berman-bieler.

Hon jämför med ointresset i regionen för tio år sedan.

– När vi kommer att se förändring i praktiken vet jag inte, men den kommer, säger hon och fortsätter viskande och med en glimt i ögat:

– Kanske om femtio år.

Attitydpro­blem i Finland

Inte ens i långt utvecklade länder är det särskilt lätt att komma bort från diskrimine­ringen.

– Det handlar om att övertyga för-

 ?? EPA/ HOW HWEE YOUNG ?? RÄTTA HANDLAGET. Många barn göms undan av föräldrar som skäms men med förändrad inställnin­g kan barnen bli en naturlig del av samhället.
EPA/ HOW HWEE YOUNG RÄTTA HANDLAGET. Många barn göms undan av föräldrar som skäms men med förändrad inställnin­g kan barnen bli en naturlig del av samhället.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland