Ordförandevalet blir avgörande
SFP:S ordförandeval är ett avgörande linjeval om partiets framtid. Beroende vem som väljs, Anna-maja Henriksson eller Carl Haglund, kommer partiet att antingen befästa svenskans nationella språkberättigande och ställning eller föra en mera neoliberal och europacentrerad linje där svenskan utvecklas till en andrahandsfråga.
Valet har också en regionalpolitisk innebörd mellan den finlandssvenska landsbygden och det urbana samhället. För det tredje har valet även en socialpolitiskt innebörd mellan finanskapitalism och arbetskraft.
Oberoende av vem som väljs, Henriksson eller Haglund, kommer den värdemässiga och ideologiska splittringen av partiet att förstärkas. Värderingarna hos de två ledande kandidaterna går isär. Helt praktiskt kunde en lösning vara att förstärka presidiets ställning, men samhälls- och språkideologiskt är detta ingen lösning. Den värdemässiga och ideologiska splittringen skulle i alla fall komma fram i kritiska situationer inom det dagliga politiska arbetet och i samarbetet med andra partier.
En annan lösning är att erkänna fakta. Vill man hålla fast vid en stram juridisk tolkning av språkpolitiken och bedriva en linje som, liksom under de senaste åren, lett till konflikter med den språkliga majoriteten? Under den nya ordföranden får denna utveckling inte eskalera.
Borde man inte inom SFP acceptera att de svenskspråkigas ställning borde motsvara dagens verklighet och inte bekämpa utvecklingen så som don Quijote gjorde mot imaginära väderkvarnar. Hur den nya verkligheten ser eller kunde se ut är den avgörande utmaningen för den nya ordföranden.
Den neoliberala ekonomiskpolitiska linjen är starkt representerad inom andra politiska partier, inte minst i Samlingspartiet och till viss del även i SDP. I den nuvarande regeringen har SFP på ett markant sätt även identifierat sig med den. På sikt finns det få poäng att vinna genom att följa denna politik i och med att det leder till en Följa John-effekt där partiets linje försvinner i det allmänna värdetumultet.
En tredje linje kunde vara utvecklingen av ett helt liberalt parti, men det tycks inte finnas gehör bland väljarna. Alla tidigare försök att grunda liberala partier har lett till att dessa partier försvunnit från den politiska kartan.
Det pågående ordförandevalet kommer på många sätt att vara avgörande för SFP och de svenskspråkigas ställning och framtid i Finland. Det blir ett betydande ansvar som den nya partiordföranden måste axla.
Jan-peter Paul,
Helsingfors