Oro bland unga
Det finns en scen i Woody Allens film Annie Hall där mamman tar sin lilla pojke till psykologen. Sonen är deprimerad sedan han råkat läsa att universum expanderar och kommer att gå sönder. Mamman menar att Brooklyn, där de bor, minsann inte expanderar och att han borde göra läxorna i stället.
Det är lätt att känna igen sig. Vuxna försöker ofta skydda barnen, men plötsligt tränger hisnande och ibland obehaglig information igenom och in i barnens värld.
En ny undersökning från Trygg Hansa visar att sju av tio högstadieelever oroar sig för klimatförändringar. Var fjärde tror att jorden kommer att gå under på grund av dessa förändringar. Samtidigt pratar mer än hälften av barnen sällan eller aldrig med sina föräldrar om det. Hur ska man som vuxen göra?
– När barnet ställer den här typen av frågor är det viktiga frågor för dem. Får de inte svar börjar de lätt fantisera fram egna. Är du själv orolig, vänta med att svara tills du känner dig lugn. Rädsla smittar av sig, säger Per-olof Tellegård, psykolog på Rädda Barnen.
Det är lätt att som mamman i filmen släta över problem. Men det är helt fel, tycker Tellegård.
– Bekräfta det barnen säger. Berätta att vi vuxna har ställt till det och att vi vuxna måste fixa det. Det är också viktigt att berätta att massor av människor i dag jobbar för att hitta lösningar på problemet.
Per-olof Tellegård menar att vi föräldrar måste bli en motkraft mot de bilder som målas upp i medierna, som ofta lyfter fram det sensationella, och inte hela bilden.
– Jag tror att det är viktigt att få barnen att känna trygghet i att vara ovetande. Att få dem att se det som ett spännande mysterium som vi utforskar och lär oss allt mer om.