Juniorduo lovar: Finland kommer igen
Efter Samppa Lajunens, Hannu Manninens och Anssi Koivurantas bragder har det varit tyst på framgångsfronten – men framtiden ska bli ljusare. Det lovar Mikke Leinonen och Ilkka Herola.
Efter att Anssi Koivuranta tog världscuptiteln på våren för tre år sedan har nivån på nordisk kombination djupdykt i Finland. Plötsligt fick publiken som blivit van vid världscupsegrar och medaljregn i stortävlingar nöja sig med enstaka placeringar i tio-i-topp och sedermera en handfull världscuppoäng då och då.
Det unga landslaget med 24-årige Janne Ryynänen som äldste man hade en motig säsong och en neråtpekande formkurva efter Ryynänens pallplacering i världscupinledning- en i Kuusamo i november. Men bakom de ordinarie representanterna i världscupen: Ryynänen, Jim Härtull och Eetu Vähäsöyrinki, har två lovande juniorer stigit fram.
20-åriga Mikke Leinonen och endast 16-åriga Ilkka Herola tände ett hopp strax efter årsskiftet då bägge idrottarna noterades för cuppoäng i Continental Cup i den exotiska och färska vintersportsorten Erzurum i Turkiet.
– Det klaffade ordentligt i den andra deltävlingen i Turkiet då jag tog min första pallplacering i Conti- nental Cup. Det väsentliga var att jag höll min nivå i backmomentet, säger Leinonen, som räknar in sin tredje plats bland säsongens bästa prestationer, speciellt som han lämnade flera världscuptävlande bakom sig, säger han.
Exotisk miljö
Erzurum blev slutligen den finländska duons förlovade by, då bägge två storpresterade i 20-åringarnas VM där i slutet av februari.
Junioren Herola stod för en riktig skräll då han tog silver bland klart äldre medtävlare.
– Tja, något måste väl ha gått rätt i förberedelserna, skrattar Herola.
– Jag förberedde mig med ett tufft tävlingsveckoslut och sedan lyckades jag väldigt bra i bägge tävlingshoppen, analyserar 16-åringen.
Herola fick gå ut i Vm-spåret som etta – ett scenario han är van vid på grund av sin talang i backen.
– Än så länge är jag bättre i backmomentet. Backen i Erzurum var dessutom jättebra och att orten är på nästan två kilometers höjd gav mig goda förutsättningar, säger He-
”Visst har jag ännu mycket att göra för att nå toppen, men bättre blir det hela tiden.”
MIKKE LEINONEN ”Oberoende på gren eller nation, så blir det ibland sämre perioder. Var och en förbättras hela tiden.”
ILKKA HEROLA
rola som glimtade redan till i januari i ungdoms-os där han också belönades med en silvermedalj.
Att säsongens finaste resultat kom just i Turkiet tror Leinonen, som också tog två placeringar i tio-i-topp i junior-vm, bara var en slump.
– Vi trivdes båda i tävlingsmiljön i Erzurum – man märkte att de storsatsar där nere. Stämningen i cuptävlingen var liknande som i stortävlingar så det var kul att tävla, säger Leinonen.
20-åringen njuter för fulla muggar av det hårda tävlingstempot han fick vara med om under säsongen. Förutom Continentalcupen blev det en handfull världscuptävlingar för Lahtiskillen.
– Det har varit väldigt trevligt. Det var inte många dagar jag hann vara hemma mellan tävlingsresorna.
– Visst har jag ännu mycket att göra för att nå toppen, men bättre blir det hela tiden. Jag jobbade hårt under säsongen och om jag bara lyckas i backen så har jag alla chanser att nå världscuppoäng i höst, säger Leinonen vars bästa notering i världscupen är en 34:e placering från inledningshelgen i Kuusamo.
Lagandan på toppnivå
Trots den skrala framgången i världscupen är stämningen i den unga landslagstruppen bra. Leinonen och Herola hittar direkt flera orsaker.
– Vi är alla i tjugoårsåldern och flera av oss tränar tillsammans också utanför landslaget, säger Leinonen som under säsongen tillbringat många träningstimmar tillsammans med kompisarna Härtull och Vähäsöyrinki.
– Tävlingen oss killar emellan är också hård, tillägger han.
– Stämningen är bra och alla har tävlingsår framför sig. Att vi egentligen inte har någon större press på oss hjälper också, säger Herola.
Att de finländska toppresultaten i världscupen har uteblivit tar Herola ingen stress över.
– Oberoende på gren eller nation, så blir det ibland sämre perioder. Var och en förbättras hela tiden.
Sedan Hannu Manninens epok med bland annat fyra raka världscuptitlar har den minsta av de nordiska skidsportgrenarna i Finland fallit i skuggan av längdåkningen och backhoppningen.
Leinonen anser ändå inte att läget är hopplöst för marginalgrenen.
– Inte tycker jag att själva sporten har blivit mindre populär, men den blygsamma framgången syns närmast i den minskade mängden sponsorer och stöd. Det påverkar våra träningsresurser då vi till exempel inte har chans att åka på träningsläger utomlands före säsongen, säger Leinonen.