Topos finländare i nyckelroll
Matchparet Karhu–topo är på förhand det jämnaste och mest intressanta matchparet i Basketligans kvartsfinalomgång. Från de övriga paren lär grundseriens tre bästa lag enkelt avancera – om inte formstarka LRNMKY gör en ”Blues” och slår ut ligatvåan Bisons.
I grundseriens inbördesmöten tog Kauhajokilaget Karhu och ToPo två segrar var på hemmaplan och båda lagens poängproduktion och effektivitet har i stort sett vilat på amerikanernas axlar.
Ett fenomen som inte är överraskande i herrligan, men en faktor som avgör mycket i matchparet i fråga.
Topo hade problem med att hitta lämpliga utlänningar och av säsongstartens amerikaner var det endast Chase Griffin som stannade i laget. Däremot har Karhus trio Clevin Hannah, Kelly Beidler och Todd Hendley burit lagets färger i stort sett hela säsongen, vilket mycket väl kan ha varit orsaken till att Karhu har hemmafavören i stället för Topo.
Förutom amerikanerna är hemmafavören en intressant faktor i och med att Topo inte lyckats ta bortapoäng i Kauhajoki sedan den 2 januari 2011.
Om Topo vill avancera till semifinalerna och inte gå samma slutspelsöde till mötes som laget gått fyra gånger under de sex senaste åren, måste finländarna i spelartruppen stiga fram.
”Topo har potential i form av en hel femma med finländare som för det första har en medellängd på över två meter, för det andra har en hyfsad skottprecision och för det tredje har tillräckligt med hjärta i defensiven.”
Till skillnad från Karhus inhemska spelare, som närmast består av point guarden Ilkka Vuori och ”den andra Mäkäläinen”, landslagsforwarden Vesa Mäkäläinen vars bättre kända bror Ville spelar för Bisons, har Topo enorm potential i form av en hel femma med finländare som för det första har en medellängd på över två meter, för det andra har en hyfsad skottprecision och för det tredje har tillräckligt med hjärta i defensiven.
Nu gäller det bara för tränarduon Tomi Kaminen–pekka Salminen att klämma ut effektiviteten ur försvarsexperterna Kimmo Muurinen och Timo Heinonen. Och att kalibrera Carl Lindboms handled så att bollen finner mitten av den orangefärgade ringen. Och att tejpa ihop skadedrabbade Hanno Möttölä så att inte det finns ett 210 cm högt tomrum under korgen. Och, det viktigaste, att få liv i landslagsforwarden Tuomas Iisalo.
Fallet Iisalo har varit ett mysterium i år. Att distansskottexperten satte bara vart fjärde trepoängsskott och snittade bara 5,3 poäng per match i grundserien är absolut inte tillräckligt bra för mannen som när han är som bäst i regel producerar ett tvåsiffrigt poängtal i var och varannan match och som bäst kan förväntas näta hälften av sina trepoängare.
Ingen kort ”to-do-list”, men om Kaminen & Salminen får allt att klaffa är Topo en verklig utmanare i slutspelet.
Efter att Topo tecknade kontrakt med sina förstärkningar Josh Wilson och Justin Hawkins har chefstränaren Kaminen gång på gång efterlyst tålamod efter Topos förluster. ”Det tar sin tid för att laget svetsas ihop”, låter den lugna ramsan.
Kaminen gör inte helt fel då han inte stressar trots att Topo bara kammade hem segern i sex av sina sista tolv matcher med den slutliga Usa-trion.
Speldirigenten Wilson har fungerat som en perfekt högra hand för sin kollega Griffin och Justin Hawkins har visat sig vara ett riktigt fynd som hjälper laget i både försvaret och anfallet.
För Topos amerikaner gäller det att prestera på samma nivå som Karhus motsvarande och låta den inhemska kvintetten med veteranen Möttölä i spetsen vara faktorn som tar Topo till semifinal.
Frågan är: Kan finländarna greja det?