967 000 norrmän kan inte ha fel
Lilyhammer. Yle Fem 22.00
När den norsk-amerikanska dramaserien Lilyhammer hade norsk premiär i januari i år sågs den av över 967 000 personer, vilket innebar att var femte nuna i landet tittade. Siffran säger en hel del om intresset för produktionen som på pappret beskrivs som en humoristisk thriller. Allt kretsar förstås kring Steven Van Zandt, känd som gitarrist i Bruce Springsteens kompband E Street Band, som värd för radioshowen Little Steven’s Underground Garage (hörs på Radio Helsinki)samt som Silvio Dante, älskad maffiabroder och klubbägare i kultförklarade tv-serien The Sopranos.
Nu axlar han återigen rollen som avdankad italiensk gangster, den här gången under namnet Frank Tagliano, en man som flytt storstaden New York till förmån för iskalla Lillehammer. Klimatbytet med allt vad det innebär understryks konsekvent från första stund Van Zandt sätter sin fot i staden. Snön knarrar under hans polerade skor, på huvudet finns en mössa med texten ”jag älskar nynorsk” och i hörlurarna snurrar språkövningar i stil med ”förlåt men vi är utan bröd”.
Planen är förstås att Tagliano ska börja ett helt nytt liv, fritt från kriminalitet. Hänförd av de fina bilderna han sett från OS 1994 tror han Lillehammer är svaret på drömmarna om ren luft och vackra landskap. Men verkligheten som arbetslös slacker blir något helt annat. Tagliano är en lagbrytande invandrare i ett laglydligt land där frågan om invandring dessutom är en het potatis. In- slag som helt klart fungerar som grogrund för både missförstånd och stor humor.
I byn möter han bland annat en singelmamma, tillika latent romans ( Marian Saastad Ottesen) samt den lokala polisen ( Anne Krigsvoll). Bägge är bonniga på ett charmigt men hjälplöst sätt, fast förankrade i den lilla världen där det värsta som kan hända är att någon olovligt jagar varg.
Även om Van Zandt till stora delar spelar ut samma drag som hos sin Sopranos-karaktär – för det mesta rätt klichéartad – är det hela välproducerat men mer sött än spännande. En mysig flirt med den amerikanska kultur som hela Norden vid det här laget är vant att storkonsumera.