Hälsovårdsreformen på fallrepet
Motståndarna till president Obamas strävan för att de flesta amerikaner skulle få en sjukförsäkring nästa år kommer eventuellt att få stöd av Högsta domstolen i USA, skriver Juri von Bonsdorff.
Det är en av de mest hjärtskärande ömhetsbetygelser jag någonsin skådat. Den lilla och magra kvinnan i bilen sträcker ut sina smala, bara armar mot sin man som sitter i förarsätet. Han besvarar kramen med sin trygga stora famn.
De exakta konturerna på gestalterna syns inte klart genom vindrutan, men ömheten i rörelserna går inte att ta miste på. Jag minns inte vad den kramande kvinnan hette, men jag minns mer än väl varför hon behövde en kram.
Bara några stunder innan har kvinnan blivit tandlös. De få svarta stumpar hon hade i munnen har tagits bort. De ruttnande tänderna har alldeles för länge hotat sprida infektioner, hotat hennes liv. Men utan sjukförsäkring har hon inte fått någon att riva ut dem. Inte förrän nu, då hon äntligen fått tid hos en pensionerad tandläkare som då och då tar emot patienter gratis i ett församlingshem i västra Maryland.
Hon har ställt sig i kö klockan fyra på natten för att få en tid. Det är där i kön jag träffar henne första gången. Några timmar senare ser jag tårarna rinna ner för hennes kinder när tandläkaren river ut tänderna, en efter en.
Den ovanbeskrivna episoden utspelade sig i september 2009. Några veckor efter att den stora och bittra kampen om president Barack Obamas hälsovårdsreform på allvar bröt ut. Det hölls hundratals folkmöten där framför allt motståndare artikulerade sitt passionerade motstånd till vad man upplevde vara ett förstatligande av hälsovården och därmed ett intrång i den fria individens privatliv.
Trots den hetsiga politiska splittringen lyckades Obama några månader senare få sin reform igenom i kongressen.
– Det här är en jävla bra lag, sa vicepresident Joe Biden vid underteckningen av reformen.
Jag kan inte veta med säkerhet, men jag kan tänka mig att den tandlösa kvinnan tänkte lika. Med reformen skulle de flesta amerikaner på ett eller annat sätt få en sjukförsäkring från och med 2014. Hade kvinnan haft försäkring hade hon aldrig behövt förlora sina tänder.
Men motståndarna gav sig inte. Republikanerna gjorde hälsovårdsreformen till sitt viktigaste politiska byte. Reformen skulle stoppas till vilket pris som helst. Mest hoppades republikanerna på ett presidentbyte i Vita huset och stora majoriteter i båda kamrarna i kongressen. Det skulle eventuellt möjliggöra ett skrotande av reformen.
Nu, två år senare är det oklart om republikanerna kan få de behövliga segrarna i valet i höst. Men de kanske inte alls behöver dem. Motståndarna till reformen har nämligen fått hjälp från rättssalen, och drömmen om att skrota hälsovårdsreformen är plötsligt mer realistisk än någon hade kunnat tro för någon vecka sedan.
Högsta domstolen i USA är inget anonymt juridiskt organ som objek- tivt likt en robot tolkar den amerikanska grundlagen och förkunnar sina domar. Högsta domstolen i USA är i högsta grad en politisk spelare.
Beslut av domstolen har garanterat aborträtt, förbjudit rassegregation i skolor och avgjort det ökända presidentvalet år 2000 till George W Bushs fördel, för att nämna bara några kända exempel. Nu har den tagit itu med Obamas hälsovårdsreform. På begäran av 28 delstater, som dragit reformen inför rätta, skall de nio domarna bestämma huruvida reformen är grundlagsenlig eller inte. Förra veckan konkluderades tre dagar av muntlig behandling. Fallet beskrivs som ett av de viktigaste i domstolens historia. Behandlingen får inte filmas, men ljudbanden gavs ut nästan genast, vilket är ovanligt. Det är utgående från det som den samlade expertkåren nästan enhälligt dragit slutsatsen att Obamas reform är illa ute. CNN:S juridiska expert beskrev det hela som en tågkrasch för Obamas reform.
Den viktigaste tvistefrågan handlar om ”det individuella mandatet” som det kallas. Enligt reformen bör
”Hälsovårdsreformen förändrar relationen mellan staten och individen på ett fundamentalt sätt”
alla amerikaner köpa en försäkring. Om man inte har råd med en ska man få ekonomiskt stöd. Köper man inte en försäkring får man betala böter. Tanken är att alla ska betala sin andel och på så sätt hindra priset på sjukförsäkringarna att skjuta i höjden. Man ska inte kunna åka snålskjuts i åratal och köpa en försäkring först när man insjuknat.
Men detta hävdar motståndarna bryter mot grundlagen. Staten kan inte tvinga en individ att köpa en försäkring om man inte vill ha en, heter det. Men trafikförsäkringen är ju också obligatorisk, hävdar förespråkarna för reformen. Jo, men inte förrän man har skaffat en bil som man tänker använda, lyder motargumentet.
Det komiska i situationen är att kravet på ett individuellt mandat ursprungligen är de konservativas idé. När Hillary Clinton försökte få igenom sin reform i början 1990-talet ville konservativa tankesmedjor och politiker som Newt Gingrich att alla skulle tvingas köpa en försäkring för att undvika fripassagerare. Nu, nästan 20 år senare, anser samma politiska krafter att idén är grundlagsvidrig.
Tidigare behandlingar av reformen i lägre instanser har gett Obama hopp om att domarna tolkar frågan i hans favör. Därför kom det som en chock för många att en majoritet av domarna i högsta domstolen nu uttalade sig i ordalag som flera tolkade som illavarslande för Obama. I den högsta domstolen sitter i dag fyra klart konservativa domare och fyra lika klart liberala. Den nionde domaren, Anthony Kennedy, utnämndes av Ronald Reagan 1988 som konservativ, men har ibland förenat sig med den liberala falangen. Det hoppades reformivrarna på den här gången också. Men eventuellt förgäves.
”Hälsovårdsreformen förändrar relationen mellan staten och individen på ett fundamentalt sätt” hävdade Kennedy på ett för reformivrarna illavarslande sätt.
Domarna sammanträdde efter den muntliga argumenteringen för att rösta, men resultatet ges inte offentlighet förrän i juni. Under tiden kommer vardera sidan att skriva ner sin argumentering. Under den processen kan åsikter skifta. Med andra ord kommer ovissheten att vara ännu i ett par månader. Blir det en förlust för reformen är det en kalldusch utan like för Obama. Hälsovårdsreformen är hans stora inrikespolitiska triumf och utan den krymper hans meritförteckning klart. Det är ändå svårt att veta hur valresultatet i höst kommer att påverkas.
På vänsterhåll hoppas man att ett nej för reformen väcker sådan vrede bland vänsterväljarna att det mobiliserar en ny och ursinnig val-energi. Det kan vara önsketänkande.
Säkert är att ett nej för reformen innebär att 50 miljoner amerikaner kommer att fortsätta att leva utan sjukförsäkring och att USA fortsätter att vara ett av de få rika länder som inte fattat ett beslut om att trygga sina medborgares hälsovård.