Träbåtarna kommer tillbaka
Lage Sundfors har hållit på med träbåtar i hela sitt liv. Nu märker han en ökande efterfrågan igen, inte minst från kontinenten. – Det skulle finnas en möjlighet att bygga upp ett riktigt träbåtsvarv, säger Lage Sundfors.
Enligt modern logik är tid pengar och träbåt tidskrävande. Därför kostar träbåt mycket. För Lage Sundfors är tid en lågprioriterad faktor när man ska njuta av sjöliv.
– Jag och min fru är mest intresserade av atmosfären i båten. Vi seglar i sakta mak utan något speciellt mål och ankrar där vi tycker att det är fint. Vi behöver inte ens gå i land och möta obehagligheter som myggor, bromsar och fästingar.
Vi sitter i hans egenhändigt byggda, cirka 50 fot långa båt, Anaheim. Den har namngetts enligt typiskt lokalt ordvitseri och ligger förtöjd innanför piren i Mustakari, Gamlakarleby Segelförenings hemmahamn. Någon kanske kommer ihåg honom från en kaffereklam för ett känt inhemskt märke för några år sedan, men nu bjuder han i alla fall på gott pulverkaffe. Genom fönstret ser vi de flytande ögonstenarna som tillhör segelföreningens medlemmar. Förvånansvärt många står vid bryggan, en regnfri dag med friska vindar i semestermånaden juli.
– En stor del av ägarna till glasfiberbåtarna här vid bryggan har segling som en fjärdedelshobby. Båten ska passa ihop med golf och ytterligare någon fritidssysselsättning. Men vad vet jag som aldrig haft en plastbåt, säger Lage Sundfors.
Livsstil och arbete
Hans karriär som båtbyggare började i skolåren, när han skyndade sig hem för att hjälpa sin pappa i träbåtssnickeriet. Sedan mitten av 1960-talet har han på heltid ägnat sig åt att bygga träbåtar. Först som anställd på träbåtsvarv och sedan som privatföretagare.
– Båtbyggande är en del av mitt liv. Det är inget som definieras av en examen, även om jag också har avklarat mästarprov.
Hittills har alla hans båtar levererats till finländska och svenska köpare, men Lage Sundfors har också känt av ett intresse från kontinenten för sin kompetens. För ett par år sedan fick han en förfrågan från Frankrike om att flytta ner och lära ut sina båtbyggarkunskaper. Ett annat år veks han ut med en av sina båtar på mittuppslaget i en tysk yachttidning.
– Jag var som vanligt bokad med arbete för två år framåt och kunde inte acceptera erbjudandena, trots att de var lockande.
Träbåtar är framtidsbransch
Som enmansföretagare är produktionen bunden till hans egen kreativitet och arbetsförmåga. Han har flera gånger tagit in praktikanter med förhoppning om att hitta någon ung person som skulle kunna hjälpa till att öka kapaciteten i företaget och på sikt ta över verksamheten.
– Det har inte lyckats, av olika orsaker. Nu stör det mig när jag märker att det på nytt finns en växande efterfrågan på handgjorda träbåtar, samtidigt som jag själv har blivit 63 år och inte längre orkar arbeta som förr. Det skulle finnas möjlighet att utveckla det här till ett riktigt träbåtsvarv.
Han leder ett initiativ i Karleby för att grunda ett träbåtscenter vid Sundmun. Där ska traktens träbåtsägare kunna sammanföra sin flytande kulturhistoria till gemensamma bryggor, restaurera och un- derhålla båtarna och utbyta kunskaper. Intresset är stort och platsen är perfekt, men ännu saknas finansiering.
– Vi får ta det i etapper och låta det växa.
Liksom inom båtbyggeriet gäller det att man får helheten att fungera, snarare än att man snöar in på detaljer.
– Båtbyggarens idé är alltid det viktiga. Att göra en ritning på båten är bara en teknisk grej. Datorn gör tekniska processer snabbare, men hittills har inga revolutionerande innovationer inom båtbyggnadskonsten gjorts tack vare dator.
Ingen Stradivarius
Även om hans träbåtar är hantverk från början till slut vill han inte beskriva sig själv som snickare.
– Snickare och båtbyggare är två skilda saker. Jag är betydligt mer kräsen än kunden, men för mig är helheten mycket viktigare än någon enskild snickeridetalj. När allt faller på plats, utan att något sticker ut, då har jag lyckats.
Lage Sundfors jämför sig med en kompositör som strävar efter att ständigt utvecklas och som undviker att hamna i ett speciellt fack. Kanske är det därför han medvetet ser till att inte sätta någon personlig signatur på sina båtar.
– Jag gick på Helsingfors Segelsällskaps brygga en gång och såg en hajbåt som jag tyckte mig känna igen. Den var ändrad, men hade något bekant över sig. Jag frågade ägaren vem konstruktören var och han hade inte en aning. Efter ett tag blev jag helt säker på att jag byggt den, men det var svårt att avgöra till och med för mig. Hur skulle du känna om du såg en båt som du jobbat med i två–tre år stå halvfull med vatten i fallfärdigt skick?
– Inget speciellt, jag skulle bli galen om jag började bekymra mig över andras båtar.