Det sista läckaget vid Talvivaara

Utsläppen vid gruvan i Sotkamo är bara en hårsmån från miljökatastrof. Både processerna och övervakningen måste revideras om gruvan alls kan fortsätta.

I SAMBAND MED ett tidigare utsläpp av miljöskadliga substanser vid Talvivaara-bolagets gruva i Sotkamo släppte miljöminister Ville Niinistö ur sig att tillståndsprocessen varit ett amatörmässigt klåpande.

I dag skulle det vara otänkbart att gruvan skulle få de tillstånd som 2007 beviljades på tämligen lösa grunder. Lagstiftningen och övervakningen har blivit strängare, och det finns inga garantier för att bolagets ansökan om förnyat miljötillstånd går igenom. Krav på att den regionala NTM-centralen ska införa förvaltningstvång, det vill säga avbryta gruvans verksamhet, har rests tidigare och restes på nytt i går. Vasa förvaltningsrätt behandlar besvär över att den övervakande myndigheten vägrat stoppa gruvan.

Av dem som lidit skada är fler ersättningskrav att vänta och det kan bli svårt för gruvbolaget att bestrida det rätt uppenbara bevismaterialet.

TIDIGARE HAR BLAND annat utsläppen av sulfat överskridit normerna, vattenområden kring gruvan smutsats ned och en anställd vid gruvan dött av svavelgift. Läckaget i bassängen för gipsfällning är minst sagt droppen som får bägaren att rinna över. Det går inte att försvara tekniska lösningar som bolaget aldrig försäkrat sig om att är hållbara i en kritisk situation, även om de skulle uppfylla kriterierna som gällde då tillstånden beviljades.

Alla gruvbolag borde hålla samma stränga säkerhets- och miljöskyddskultur som råder i kärnkraftverk. Inom Talvivaara finns dessvärre tecken på att ledningen varit försumlig. Det har inte skett vid andra gruvor i landet, men alla gruvbolag får lida av dåligt renommé för underlåtenhetssynderna hos ett enda av dem.

MYNDIGHETERNA KAN INTE heller gå fria från ansvar för det som skett vid Talvivaara. Ansvaret för gruvärenden har en snårig fördelning mellan Arbets- och näringsministeriet och NTM-centralerna som lyder under ministeriet, samt regionförvaltningsverken och i sista hand förvaltningsrätten. Med tanke på att det är NTM-centralerna som har de avgörande befogenheterna att ingripa när någonting går snett undrar man om de verkligen har de resurser och all den kompetens som behövs.

Minister Niinistö har tillsatt två arbetsgrupper för att utreda myndigheternas och gruvbolagens verksamhet vid miljöolyckor samt de olika ministeriernas ansvar i gruvfrågorna. Det finns orsak att överväga en lagändring som överför en del av myndighetsbesluten från NTM-centralerna till nationell nivå, för att försäkra sig om att åtgärderna är rätt dimensionerade och all expertis tillgänglig i en krissituation. Det får inte finnas kopplingar mellan lokala tjänstemän och gruvbolagen.

TALVIVAARA VILL UTVIDGA verksamheten, göra gruvområdet större och inrätta en ny bassäng för att utvin-

”Läckaget i bassängen för gipsfällning är minst sagt droppen som får bägaren att rinna över.”

na metall ur malm. Bolaget har av regeringen fått tillstånd att utvinna uran ur den malm som tas upp i Sotkamo. Innan driften kan inledas krävs miljötillstånd samt Strålsäkerhetscentralens tillstånd.

Det finns stora mängder uran i det bruna vattnet i den läckande bassängen och vid sidan av kadmium hör ämnet till de giftigaste för människa och miljö. Det måste göras en grundlig genomgång av processen innan ett slutligt tillstånd för utvinning av uran kan bli aktuellt; inga utsläpp av den art som ägt rum kan i framtiden tolereras. Bolaget måste å det snaraste ta i bruk nya metoder för rening av avloppsvattnet – tekniken finns redan.

Världsmarknadspriset på huvudprodukten nickel sjunker och Talvivaara har stora skulder och ett minusresultat. Behovet av nya inbrytningar är således stort, men bolaget har oerhört mycket att bevisa för att verksamheten över huvud taget ska kunna fortsätta.