15 bra minuter

Självklart ska vi tala om och uppmuntra fler pappor att ta ut all den föräldraledighet som samhället erbjuder. Många gör det redan, som marknadsför möjligheten med eget exempel.

De som tittar på Solsidan i teve har sett Fredde jäkta med sin sons fotboll. Inte ens Segwayn eller Henrik Larsson hjälper när Fredde försöker lösa tidtabellsproblemen.

I den här sketchen är pojken ett sidospår. I verkliga livet är han huvudrollsinnehavaren. Det här tänkte jag på en kvällskant efter att först hela dagen ha rivit mig i håret på jobbet, hämtat på dagis och lagat middag. Tevesoffan kallade. Somnade också, tror jag.

”Det kan vara en kvart eller en lördagsförmiddag, vad som helst mellan löjligt lite och en evighet.”

Sedan blev det inte så mycket tid för sån där värdefull fri samvaro innan kvällsmüsli, tandborstning, xylitoltablett och läggdags. Och även om förståndet säger mig att jag inte är en dålig människa på grund av det här lilla misslyckandet skär det i hjärtat. Det kommer förstås fler stunder och nya dagar.

Det kan vara en kvart eller en lördagsförmiddag, vad som helst mellan löjligt lite och en evighet. Jag behöver knappast understryka vikten av kramar och uppmuntran. De finns, hoppas jag, kvar tills jag själv tappar tänderna och slutligen vittrar sönder, men vid sidan av växer behovet av seriösa diskussioner. Ja jösses, grabben är sex år gammal! I morse avhandlade vi behovet av att åka till månen och magneter. I förrgår handlade frukostdebatten om Obama och de arga fåglarna. Rymdfärderna får vi nog fortsätta med i kväll, har jag på känn.

Det jag vill säga är att vårdledigheter är en bra start. Sedan kommer vardagen. Jag kan inte bedöma i vilket skede närvaron är viktigast. Bäst att kämpa med dem alla, och njuta. Glad fars dag!