Till hustrun och revolutionsledaren
ORKESTER Radions symfoniorkester
Dir. Krzysztof Urbanski, sol. Lisa Milne, sopran. Messiaen, Sjostakovitj. Musikhuset 7.11.
Olivier Messiaens omfattande sångcykel Poèmes pour Mi är en kärleksbetygelse till hans första hustru Claire Delbos. Originalversionen för röst och piano blev färdig år 1936 och orkestreringen året därpå.
Messiaen skrev även texten, där sensuella och religiösa metaforer blandar sig med varandra och både den älskade och äktenskapets sakrament förhärligas. De nio avsnitten saknar inte heller mörkare toner.
Skotska sopranen Lisa Milnes och unga polska dirigentkometen Krzysztof Urbanskis tolkning av Messiaens visioner var intensiv om än inte alldeles extatisk. Milnes röst har kvaliteter som Poèmes pour Mi kräver – styrka i det låga och glans i det höga registret – men den lilla hesheten i mellanregistret började låta som ett nödtvunget effektmedel.
Dmitrij Sjostakovitjs tolfte symfoni är dedicerad till Lenin och baserar sig fritt på de händelser i Ryssland år 1917 som kulminerade i Oktoberrevolutionen.
Enligt den västerländska ka- lendern bröt Oktoberrevolutionen ut den sjunde november, exakt 95 år före konsertdagen.
Sjostakovitjs svulstiga symfoni bildar kanske ett oväntat par med Messiaens intima sånger, men egentligen liknar de två verken varandra på fundamentala sätt. Båda är tillägnade en viss person, båda har en tydlig ideologisk underton och båda har med sina kompositörers förbindelser att göra.
Revolutionära melodier
Sjostakovitj fullbordade sin tolva 1961. Året innan hade han anslutit sig till kommunistiska partiet, troligen för att bli kvalificerad som sovjetiska tonsättarföreningens ordförande.
Sjostakovitjs förhållande till Sovjetregimen var som bekant komplicerat, men tolfte symfonin har tolkats som en bugning åt makthavarnas håll. Tonsättaren tycks dra sig för ironin och sparar inte på revolutionära melodier, körer av bleckblåsare och trumvirvel.
Den programmatiska bakgrunden och de deskriptiva titlarna på de fyra avsnitten ( Det revolutionära Petrograd, Razliv, Aurora och Mänsklighetens gryning) till trots gör behandlingen av det tematiska materialet dock ett primärt symfoniskt intryck.
Beundransvärt nog dirigerade Urbanski symfonin utantill. Mestadels hade han en elektrifierande effekt på det massiva maskineriet, även om de mest meditativa avsnitten var nära att bli för dåsiga. Orkestern kastade sig passionerat och genomgående förnämligt in i de historiska ödesstunderna.