Expertråd

Naturväktarna är inga lustigkurrar, snarare de gråa tinningarnas solida sällskap. De besitter sammantaget en imponerande mängd kunskap, också programledaren vet mycket om djur och natur.

Nyligen kröp väktarna ur sitt vinteride och gav en show på stan i svepet av svenska dagen. Där satt de i en studio vid Alexandersgatan och samtalade om fågel och fä. Någon frågade om fladdermössen bits. Han hade visst dem i sitt hus. Det uppstod en bekant situation. Inte röra mössen! Djuren är i dvala. Vi ger inte utrotningsråd! Så hade någon sett spår i snön. Har ni haft lo ditåt? Nej, lyckligtvis bara hjortar, sa den som ringde. Varvid den äldre väktaren, efter en tankepaus, på kännspakt vis sa: Jag för min del tycker nog mer om lodjur än hjort.

Jag lyssnade på programmet samtidigt som jag tillredde mig en kvällsomelett. Ringaren var en dam med djup röst som trodde hon hade kommit på en stor död fågel. En falk. Därtill en ovanlig sådan. Studioteamet blev intresserat. Damen beskrev den stora fågeln ingående och undrade vad hon skulle göra med den. Lägg den i frysen, fick hon höra, och när den är genomfrusen så tar ni kontakt med Zoologiska museet och för den dit. Damen blev till sig, fick bara ur sig ett förvånat utrop. Den är ganska stor, sa hon sedan. Varpå den som tycker mer om lo än hjort sa: Sätt den i en stor kasse bara, och se till att den inte smälter under transporten!

Om ni i treans spårvagn råkar se ett raggigt huvud på en frusen eller till hälften upptinad falk svaja av och an så är det damen i luren som följer väktarnas råd och levererar rariteten till museet för en sista smörjelse.