Moral och brott
Yttrandefrihet betyder att var och en får göra sina bedömningar från det positiva till det negativa. Man kan lovprisa kärlek och vänskap; uppskatta flit och duktighet; respektera religiösa uppfattningar; acceptera främmande seder och bruk; ogilla kapitalinkomster och skatteplanering; och fördöma främlingsfientlighet. I medierna kan man säga sin mening, på marknaden kan man välja vad man uppskattar och undvika det som är dyrt och dåligt. Så skall ett fritt samhälle fungera.
En väsentlig gräns går mellan den fria delen av samhället och den tvångsbaserade delen, lagstiftning, myndigheter, rättsväsende och polis. I vilka fall kan man privat kritisera, ogilla, fördöma, eller håna någon, i vilka fall kan man kalla polisen och yrka på straff för ärekränkning? I vilka frågor är det lämpligt att kräva ändringar i lagen så att det man anser vara omoraliskt förvandlas till kriminalitet? Avvikelser från moralen och brott mot lagen är två olika saker.
Moralism är att definiera omoral som kriminellt och införa lagstiftning. Om myndigheterna börjar uppbacka någons privata moral blir det prästvälde och totalitarism. För att någon moralisk princip skall få stöd av lagen måste brott kunna fastställas. Brott är en kränkning av allmännyttan. Det har negativa konsekvenser inte endast för brottsoffret utan också för andra. Att leva ut sin homosexualitet är inte längre kriminellt eftersom sexuella preferenser inte mer anses vara en allmän utan en privat angelägenhet. Alla torde inse omoralen i att utsätta ofödda barn för alkohol. Men är det en privat eller allmän angelägenhet om väntande mödrar super? Självmord är avkriminaliserade, men många tycker att kapitalinkomster är förkastliga och skatteplanering borde förbjudas.
Skattefusk är att bryta mot lagen, alltså ekonomisk brottslighet. Skatteplanering däremot är att under gällande regler utnyttja olika möjligheter för att slippa betala för mycket. Det finns många olika sätt. Koncerner kan flytta beskattbar inkomst till dotterbolag i olika länder. De törstiga kan ta färjan till Tallinn för att undvika den inhemska alkoholskatten.
Välfärdsstaten är som en gigantisk spargris. Är det rimligt att de som under sin livstid tar ut mer än de lägger in moraliserar över nettobetalarna för att de inte betalar högre skatt på kapital? Om omoral är att inte lägga mer än man bör i skattekistan borde det också vara lika fel att ta ut ur den mer än rimligt.
Moralen har konsekvenser. Om en betydande del av allmänheten hetsar mot homosexuella, främlingar och svenskspråkiga får man ett hårt, slutet och kallt samhällsklimat. Hetsar man mot skatteplanering, kapitalinkomster och framgång får man ett negativt företagsklimat, färre investeringar och därmed reducerad välfärd. Utsatta grupper ger tillbaka, antingen aktivt med våld eller passivt genom att vägra sitt bidrag till samhället. Därför kan det vara förnuftigt för var och en att begrunda sin moral och visa lite hänsyn. Men detta är dock inte ett skäl att i lag förbjuda det fria ordet.