Hundraåriga traditioner

Till Finland kom bakelserna via Sverige från Schweiz och Venedig. Under ryska tiden studerade många finska lärlingar konditorikonsten i S:t Petersburg och tog med sig idéerna hem.

De första sockerbagarna inledde sin verksamhet i åbo.

Helsingfors fick sin bakelsekultur på 1860-talet via Fredrik Edvard Ekberg.

År 1871 upptogs i mantalslängden för Helsingfors stad 40 bagerier, varar 8 i kvinnlig ägo.

Samma år startade Karl Fazer sin rörelse vid Glogatan.

Konditorikulturen blomstrade tidigt i Paris, Wien och S:t Petersburg och berömda män och kvinnor fick bakelser uppkallade efter sig, bland dem Napoleon och Gustav II Adolf.

Förutom Ekberg och Fazer uppstod Lehtinen i åbo, Linkosuo i Tammerfors, Vaherkylä i Lovisa, Wikgren i Hangö och Svensson i Vasa.

Verksamheten upplevde svåra tider efter kriget då bland annat smör, socker och kaffe ransonerades.

Bakelsetraditionen höll på att dö ut under 1970- och 80-talen då stora volymer av annat kaffebröd dominerade. De stora brödföretagen hade köpt upp de flesta mindre bagerier.

Sedan dess har bakverken upplevt en renässans.

I Finland har kafékulturen länge varit rätt reglerad, vilket är en av orsakerna till att vi inte uppnått en lika avslappnad kafékultur som i andra europeiska länder. Källa: Maj-Len Ekberg, Pirjo Vaherkylä-Ek, Boken Bakelser av Bo Lönnqvist