Fransk romanhöst
Årets franska prisromaner rör sig geografiskt och tidsmässigt över vidsträckta områden, från antiken till nutiden, från Korsika till Vietnam och Rwanda. Gemensamma teman är världsförbättrariver, tolerans och antirasism. Fascinerande upptäcktsfärder för läsarna.
Det blev Jérôme Ferrari (bilden ovan), lärare i filosofi med rötter på Korsika, om än född och uppvuxen i Paris, som tog hem Goncourtpriset för sin roman Le sermon sur la chute de Rome, Predikan om Roms fall. Goncourtjuryn gav honom priset i en andra röstningsomgång, med fem röster mot fyra för Patrick Deville och hans bok Peste & Choléra, länge tippad som vinnare.
Goncourtromanen är tillägnad Ferraris grandonkel Antoine Vesperini. Det är på Korsika det mesta tilldrar sig, precis som i Ferraris sex tidigare böcker. Där har han tillbringat all ledig tid från sin tidigaste ungdom och där har han också undervisat, i Porto Vecchio och Ajaccio. Men Ferrari är också en världsresenär med lärarerfarenhet från Djibouti och Mayotte. I Algeriet har han undervisat i fyra år och för närvarande är han filosofilärare i det franska gymnasiet i Abu Dhabi.
Det är Korsika som en värld för sig, men samtidigt universell, som de klassiska tragediernas Grekland. Korsika borde ses som vilken miljö som helst, utan de folkloristiska förväntningar man förknippar med ön, säger Ferrari i en intervju. Och han planerar inte ännu skriva någonting som inte skulle ha med Korsika att göra, säger han till tidningen Libération. Militantism är det inte, tillägger han, fast kanske ändå lite. Ferrari, född 1968, lämnade den korsikanska militantismen bakom sig i början av 1990-talet. Inre splittring och våldshandlingar har förstört rörelsen, skrev han i sin roman Balco Atlantico från 2008.
I Le Sermon sur la chute de Rome berättar Ferrari om två filosofistuderande som lämnar sin forskning i Leibniz och kyrkofadern Augustinus läror för att i stället ta över ett litet kafé, en bar i en korsikansk bergsby. Där vill de, i underskön och majestätisk miljö, förverkliga Leibniz tankar om den bästa av världar. Sådan ska deras bar bli, en varm och stimulerande mötesplats. De vill vara demiurger som skapar underverk, men baren blir ett inferno där gamla sår rivs upp, naiva dagdrömmare korrumperas. Berättelsen vill vara en liknelse om västerlandets nedgång, med romarrikets undergång som anspråkslös (!) kontrapunkt. Ferrari har skapat en samtidsmyt, Historien med stort H som avspeglas i berättelsen om två hoppfulla, men fatalt besvikna ungdomar på Kor- sika, skriver kritikerna. Man talar om poetisk kraft i stilen, samtidigt påverkad av antika predikningar och ytterligt modern. Humorn inte att förglömma. Tänk er den halsbrytande kombinationen av kyrkofadern Augustinus, korsikanska grisar, meditation över glasen med anisbrännvin, imperiernas sönderfall och alltings fåfänglighet.
Patrick Deville, född 1957, som fanns med på alla förhandslistor för olika romanpris fick Prix Fémina dagen före Goncourtpriset. Hans bok Peste & Choléra om läkaren, mikrobiologen och upptäcktsresanden Alexandre Yersin ( 1863– 1943) är en otrolig berättelse om vetenskapspassionen som alltuppslukande livsinnehåll. Yersin, en av Louis Pasteurs många lärjungar, upptäckte vid mycket unga år pestbacillen i Hongkong 1894, men lät sig inte lockas att fortsätta i laboratoriernas skumrask. Hans bana gick över många år som skeppsläkare i Sydostasien vidare till dramatiska upptäckter genom djunglerna i franska Indokina, det nutida Vietnam och Kambodja. Under en halvsekellång vistelse där byggde han upp väldiga odlingar med gummiträd och kininträd, höll sig med enorma boskapshjordar, fortsatte utveckla vacciner mot sjukdomar hos människor och djur. Fascinerande, men enligt min mening inte egentligen någon roman.
Prix Renaudot, som ofta gått till afrikaner, gavs överraskande till Scholastique Mukasonga (bilden), född 1956, en tutsi från Rwanda som överlevt massakern. Numera verkar hon som socialarbetare i Normandie. Hennes fjärde bok, romanen Notre-Dame du Nil berättar om en internatskola för flickor vid Nilens källor. En sluten miljö, men omgivningens rashets mot tutsierna gör sig snart gällande. Men vissa röster påstår att tutsierna är arvtagare till de svarta faraonerna i det mytiska landet Méroë. Mukasonga fick priset trots att hon inte fanns med på kandidatlistorna.
Joël Dicker (bilden nedan), jurist, född 1985 i Genève, fick Franska akademins stora romanpris. La vérité sur l’affaire Harry Québert, Sanningen om affären Harry Québert, heter hans thriller, som utspelar sig i USA.