En halv sekund som ger hopp

Det var inga svordomar, inga sönderslagna reklamskyltar och ingen utrustning som flög genom luften. Men Tanja Poutiainens kommentar efter andraplatsen i hemmatävlingen i Levi motsvarar alla de tidigare nämnda känsloutbrotten.

– Jag var besviken i en halv sekund då jag tittade upp efter målgången och såg resultattavlan.

På en Tanja-skala är det här ett uttryck för djup och bitter besvikelse.

Poutiainen är en av de mest positiva idrottarna i Finland. Oberoende om hon slutat etta eller 17:e hittar hon något gott att säga om tävlingen och vägrar låta motgångar påverka humöret allt för mycket.

Därför gick det ett litet sus genom den samlade journalistkåren då hon berättade om den där halva sekunden.

Ingen hade räknat med att höra något sådant.

Visst kunde man se att hon hajade till i målgården då hon tittade upp på resultattavlan. Efter att ha samlat sig snabbt sträckte hon händerna i luften och jublade. Den korta stunden av besvikelse var över och hon lät de positiva känslorna bölja över sig.

Efter den tunga säsongstarten i Sölden var gårdagens formbesked mycket välkommet – inte minst för Poutiainen själv.

Det var inte bara glädje man kunde utläsa ur hennes ord och kroppsspråk efter andraplatsen. Hon såg också mycket lättad ut. Det hårda arbetet som hon gjort under veckan och som hon visste kunde ge resultat gjorde exakt det.

– Jag visste vad jag kan göra och hur bra jag kan åka. Det är skönt att kunna få ut det kunnandet i tävling och inte bara på träning, sade hon lättad.

Det betyder att den lilla osäkerhet som kröp in efter Sölden spolades bort. Andraplatsen ger höjt självförtroende inför resan till USA.

Att Poutiainen inleder slalomsäsongen med en pallplats lovar gott för fortsättningen, inte minst med tanke på att det är VM-säsong.

Att hon är nöjd med hur formen ser ut och den nyhittade formen är också positivt.

Men det viktigaste beskedet i Levi kom i den halva sekund som var fylld av besvikelse.

I den stunden föddes en större hunger, en djupare längtan efter segern och ett ännu bättre fokus på den högsta pallen.

Det är det korta ögonblicket som kan betyda skillnaden mellan medalj eller inte i VM i Schladming i februari.

Att Tanja Poutiainen talar om besvikelse, också om det bara handlar om en kort stund, visar att fokus är det rätta.

I den halva sekunden haglade det svordomar, reklamskyltarna fick rejält stryk och utrustningen flög både till höger och vänster. Åtminstone mentalt.