ARKITEKT BERTEL GRIPENBERG
Född : 19.2.1920 Död : 5.4.2013
Torsdagen den 5 april avled diplomarkitekten Bertel Edward Leonard (Bobi) Gripenberg i Esbo på det Carema hem där han under den bästa vård vistats de senaste åren. Han var född i Helsingfors av arkitekten, professor Ole Gripenberg och Harriet f. Stigzelius. Bertel var äldst av fyra bröder. Sina namn fick han av sin farbror, morfar och farfar. Han var morföräldrarnas första barnbarn och blev särskilt väl omhändertagen av dem. En stor upplevelse för Bertel blev en flygtur år 1929, med morföräldrarna från Helsingfors till Stockholm, med hydroplan, han kunde då se land och hav uppifrån vilket mycket intresserade honom.
1929 började Bertel i den då nystartade Tölö svenska samskola som även kallas Ulfåsa eller Zillen. Han blev student 1939 och hann skriva in sig i Tekniska högskolan i Helsingfors, avdelning för arkitekturstudier innan han blev inkallad till militärtjänst och vinterkriget började. Han tjänade i luftvärnsartilleriet på olika platser i Helsingfors, på Karelska näset, invid Ladoga i Fjärrkarelen och på andra stridplatser med sitt lätta luftvärnsbatteri. I slutskedet av krigen var han stationerad på Malms flygfält där nattjaktplanen då var förlagda. Hans militärgrad var premiärlöjtnant.
Efter krigen 1945 började han arbeta vid sin fars arkitektbyrå. Bertel avlade arkitektexamen 1953. 1955 ombildades byrån till Arkitektbyrå Ole & Bertel Gripenberg och 1971 övertog Bertel byrån efter Ole. 1974 ombildades byrån till Arkitektkontor Gripenberg & Co med kollegerna Robert Gunst och Ilkka Uusitalo. Bertel pensionerade sig 1991.
Under Bertels ledning projekterade byrån såväl varuhus och banklokaliteter som fabriks- och lagerbyggnader samt bostadshus och ett stort antal egnahemshus. Uppdragsgivarna var bland andra Stockmann, Volvo, Hartwall, samt Kymmene bolaget.
Minnesmärket över luftvärnsartelleriet, ITR 1, på Västersvartö invid Sveaborg planerade han även liksom några minnesmärken. Åt sig själv projekterade och byggde han två bostäder, på Drumsö och i Sjundeå samt två sommarhus i Ingå. Även för sina familjemedlemmar och bröder utförde han projekteringsarbeten. Ofta hade hans villor stora fönster från tak till golv under platta tak men han kunde även rita rödmyllehus under åstak.
9.8.1941 ingick han äktenskap med sin skolkamrat Ingrid Mildred Atkinson och två söner och en dotter bildade den livliga familjen som i dag räknar nio barnbarn och åtta barnbarnsbarn.
Under hela sitt liv var Bertel en friluftsmänniska. Skärgården med husbyggen, motorbåts- och segelfärder var det bästa han visste och han var även en lång tid ägare och inredare av en stor motorbåt och en motorseglare.
I sin ungdom hade han varit premierad elev vid Svenska Seglarskolan och som utbyteselev från Ulfåsa var han någon termin i Bedales School i England.
Om vintrarna var skidandet hans bästa vintersport. Han gjorde regelbundna skidfärder med familjemedlemmar och vänner och han var en bra men även våghalsig slalomskidare som upprepade gånger utsattes för olika olyckstillfällen vilka dock inte minskade hans skidintresse. Han var även en tid ryttare vid föreningen Upseeriratsastajat och då familjen bodde på Marsudden var han en intresserad fritidsfiskare. Under åren 1956-1993 var han aktiv medlem i Tölö Rotaryklubb. Bertel var även medlem i den lokala veteranföreningen och Kuulonhuoltoliitto.
Familjen hade ett livligt umgänge och vi är många som bär med oss glada trevliga minnen från tillställningar i det för oss alla öppna hemmet. Efter hustru Ingrids frånfälle 2005 blev det år 2007 uppbrott från hemmet på Marsudden och en våning i tornhuset i Stensvik med vidsträckt utsikt och stor balkong blev det nya hemmet för några lyckliga år.
Vi Bertels närmaste, vänner och kolleger, minns med glädje och saknad de gångna trevliga och givande tiderna med en optimistisk vänlig människa, en verkligt intresserad och kunnig yrkesman. Jordfästning förrättades 19.4 i Ingå kyrka av teol.mag. Pirjo Lucander. Vi hedrar Bertels minne.