Ett land i förändring

Härom veckan gjorde jag ett intressant besök till Afghanistan. Landet dras fortsättningsvis med många allvarliga problem men samtidigt utvecklas mycket mot det bättre. För att säkerställa de positiva trenderna behöver Afghanistan också i framtiden stöd av länder som Finland.

I Afghanistan har man i praktiken krigat i ett sträck sedan slutet av sjuttiotalet. I ljuset av det kan det rådande läget anses vara förhållandevis gott. Om ett år skall landet välja ny president i ett demokratiskt val, kvinnors och flickor situation är betydligt bättre än på länge och tryggheten i vardagen har förbättrats avsevärt. Samtidigt står stora förändringar för dörren då de västerländska styrkorna kommer att minska sin närvaro rejält under det kommande året.

Under de senaste tolv åren har den utländska militära närvaron varit betydande. För tillfället slutför man en process där ansvaret för säkerheten i landet kommer överföras från Natos Isaf-styrkor till Afghanistans egna säkerhetsstyrkor. Den här processen har förlöpt över förväntan. Detta tack vare en växande afghansk armé och polis som har utbildats av Isaf-styrkorna.

Sammantaget uppgår de afghanska säkerhetsstyrkorna i dag till 350 000 kvinnor och män. Vid sidan av de militära insatserna jobbar bland annat den Europeiska unionen i Afghanistan med civil krishantering och återuppbyggnad. Finland deltar i såväl den militära som den civila återuppbyggnaden av landet.

Sommaren 2014 avslutas alltså den pågående Isafoperationen. Den stora frågan är vilken den utländska militära närvaron kommer att vara efter det. Afghanernas förmåga att själva bära ansvar för säkerheten börjar vara på riktigt god väg men under mitt besök stod det klart att man fortsättningsvis behöver stöd, utbildning och materiel för att klara sig. Det här underströk såväl president Karzai som försvarsminister Bismullah då jag träffade dem.

President Karzais egen mandatperiod löper mot sitt slut. Hur valet nästa år utfaller kommer att ha en mycket stor betydelse för landets framtid. Alla, inklusive presidenten själv, betonade att Afghanistan behöver en ledare som enar folket. Det här är inte så lätt i ett geografiskt stort och etniskt uppdelat land. Man har dock inte råd att misslyckas. Ifall folket inte upplever att resultatet är legitimt är oroligheter garanterat att vänta.

Man måste också räkna med att talibanerna kommer att fortsätta sätta käppar i hjulet för utvecklingen genom väpnade handlingar och terrordåd.

Vi har nu varit med och investerat ett drygt decennium i Afghanistan och mycket går i rätt riktning. Men än krävs tålamod och hårt arbete med att bland annat bekämpa korruptionen, trygga demokratin och utveckla rättsväsendet. Här behöver länder som Finland vara med. Vi kan inte lämna jobbet halvgjort också om vår militära närvaro säkert kommer att vara mindre än i dag.