Så är vi där igen!

Och så är vi där igen. Då EU:s parlamentariker inte lyckas råda bot på de ekonomiska, sociala och rättsliga problemen inom EU, flyttar de sitt intresse till Ryssland. Med pekpinnen som politiskt instrument berättar de för ryssarna hur dessa skall uppföra sig om de vill leva upp till Europas förväntningar.

Med sitt debattinlägg om Ryssland och EU (Hbl 29.4) ställer sig EU-parlamentarikerna Olle Schmidt och Nils Torvalds på den politiska farsens tiljor då de med Sipris bistånd jämför de årliga militära utgifterna i Ryssland, i Sverige och i Finland. Vad är det EU-parlamentarikerna vill berätta för mig? Att ett stort land har stora och ett litet land små militära utgifter?

Rysslands utmaningar finns i dag i moderniseringen av den egna ekonomiska verksamheten, i tryggandet av konkurrenskraften på den globala marknaden, i upprätthållandet av en hög inhemsk köpkraft samt i den fysiska närvaron på marknaderna i Asien. För att inte tala om de enorma resurserna det ryska investeringsbehovet kräver.

Det är alltså i huvudsak marknaden och i mindre grad medborgarsamhällets situation som formulerar kraven för Rysslands ekonomiska utveckling. EU:s andel av Rysslands export torde överstiga 50 procent och Ryssland torde vara EU:s tredje största han- delspartner. Men det är befogat att fråga sig, hur länge det ryska intresset för en stagnerande ekonomi med ett uppenbart behov av geriatrisk terapi håller i sig.

I diskussionen om den demokratiska utvecklingen i Ryssland har det sagts att den splittrade oppositionen har skäl att formulera en gemensam politisk linje och förankra den hos den breda befolkningsmassa som i dag stöder den makthavande eliten. Oppositionen är inte så övertygad om detta. Den hänvisar gärna till de sociala mediernas politiska förmåga. I Nordafrika.

I den här politiska situationen gör EU:s parlamentariker klokt i att koncentrera sig på EU:s egna problem och låta ryssarna själva sköta sina interna angelägenheter. Var man än befinner sig inom EU kännetecknas medborgarsamhället av uppenbara svagheter, och på sina håll kan man redan höra det skrämmande stöveltrampet. Kavla upp skjortärmarna, Nils Torvalds!