EU behöver en arktisk strategi
Arktis har ett sårbart ekosystem och befolkningen behöver uppmärksamhet. Att hitta en strategisk balans mellan möjligheter och hot i Arktis kan ses vara en globalt kritisk fråga, skriver Filip Hamro-Drotz.
Med Arktis avses allmänt området mellan Nordpolen och Polcirkeln. Merparten av området består av Norra ishavet. Arealen uppgår till dryga 14 miljoner kvadratkilometer. Området bebos av cirka fyra miljoner invånare i de åtta arktiska länderna. Tio procent av befolkningen hör till någon av ursprungsbefolkningarna, till exempel samer och inuiter. Samerna i Finland och Sverige är den enda ursprungsbefolkningen i EU.
Arktis har efter det kalla krigets slut varit ett stabilt område. Det har ett centralt geopolitisk läge och står inför betydande förändringar. Klimatförändringarna har en betydande inverkan på den globala uppvärmningen och på att istäcket i Arktis minskar. Detta påverkar i sin tur klimatet och miljöförändringar i andra delar av världen. Förändringarna innebär även nya och tilltagande möjligheter till ekonomisk verksamhet och transport i ett område som är rikt på naturresurser.
Arktis kan utvecklas till ett centralt område i världsekonomin och världens blickar riktas dit. Till exempel Kina har intensifierat kontakterna med Grönland samt nyligen slutit ett frihandelsavtal med Island. Arktis har ett sårbart ekosystem och en befolkning som behöver uppmärksamhet. Att hitta en strategisk balans mellan möjligheter och hot i Arktis kan ses vara en globalt kritisk fråga. Förändringarna i regionen kan innebära maktpolitiska omvälvningar.
Tre av de åtta arktiska staterna är medlemmar i EU: Finland, Sverige och Danmark. EU är med andra ord i Arktis. Norra delen av Finland ovanför polcirkeln utgör 25 procent av lan- dets yta. Den gemensamma ytan av Finlands och Sveriges arktiska delar är större än till exempel Österrike, Ungern och Slovenien tillsammans. Där bor dock endast cirka 200 000 personer (av vilka 30 000 är samer).
Grönland har ett partnerskapsavtal med EU och ett långtgående självstyre. Grönland, vars yta är ungefär nio gånger större än de brittiska öarna är på endast ”ett stenkasts avstånd” från Kanada.
EU har stora intressen i Arktis. Dess politik för Arktis håller fortfarande på att utformas. Den europeiska kommissionen publicerade i juni 2012 ett meddelande enligt vilket EU:s arktiska politik bygger på tre fokusområden: kunskap, ansvar och engagemang. EU har under de senaste åren investerat cirka 1,4 miljarder euro i hållbar utveckling i Arktis och dryga 200 miljoner euro på vetenskaplig forskning. Ett flertal projekt har genomförts i Arktis inom ramen för EU:s regionalpolitik och olika samarbetsprogram.
Den europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är ett rådgivande organ i EU. EESK är sammansatt av representanter för näringsliv, facket, jordbrukarna och andra organiserade aktörer i samhället. EESK har nyligen gjort ett yttrande om hur EU:s arktiska politik borde te sig.
EESK rekommenderar bland annat följande:
Det är viktigt att EU så fort som möjligt beslutar om en strategi för Arktis. Primärt bör EU rikta uppmärksamhet på de nordliga delarna av sina arktiska medlemsstater samt på förankring av samarbetet med i synnerhet unionens arktiska euro- peiska grannar Island, Norge, Ryssland (samt Grönland).
Den påbörjade kapplöpningen i Arktis får inte eskalera till en arktisk konflikt. EU bör därför verka för att ett arktiskt toppmöte anordnas och att samarbetet även i framtiden bygger på internationella avtal (bland annat FN, IMO). Arktiska rådets ställning bör förstärkas och EU:s ställning i rådet bör förstärkas. EU kan genom sitt deltagande förstärka rådets inflytande samt ge viktiga bidrag till samarbetet.
EU bör fortsätta sina satsningar på vetenskaplig forskningsverksamhet avseende klimatförändring, ekologi, miljö och meteorologi. Arktisforskningen bör ges en mer framträdande ställning i EU:s forskningsprogram och tilldelas särskilda anslag i EU:s budgetram för 2014–2020.
EU skall främja entreprenörskap,
”EU vore alla medlemsländers verktyg i Arktis och de arktiska EU-medlemmarna har i detta en central roll och ett stort ansvar. Detta är av största relevans även för Finland, vars geopolitiska roll stärks i takt med Arktis tilltagande betydelse.”
investeringar och utbildning i regionen samt utvecklandet av teknik och kunnande för de hårda arktiska förhållandena. Detta gäller bland annat havsbottensborrning offshore, gruvoch havsindustri, konstruktion och tillverkning av fartyg och maskiner samt teknik i anslutning till hamnar, varv och transporter.
Infrastrukturen bör utbyggas och även den utgå från teknik och kunnande som beaktar de kärva arktiska miljöförhållandena. En fungerande logistik är en grundläggande förutsättning för välståndet i Arktis. Byggande av transportleder från det naturresursrika Barentsområdet till den europeiska marknaden samt goda landförbindelser mellan EU och stora hamnar vid Norra ishavet, såsom Murmansk och Narvik, är bra exempel på detta.
De nya vattenfarlederna i Arktis skall kunna användas för genomfart i enlighet med internationella avtal (UNCLOS) och EU bör erbjuda tillgång till sitt satellitsystem Galileo i syfte att förbättra navigering och säkerhet.
Det är viktigt att EU integrerar dessa åtgärder i sin Europa 2020-strategi samt i övriga EU-program, till exempel Innovationsunionen och Horisont 2020, EU:s regionalpolitik, Interreg-programmet samt Nordliga dimensionen.
EU skall även medverka till att uppnå en hållbar balans mellan miljöskyddet och de ekonomiska aktiviteterna i Arktis. De högsta internationella standarderna för hållbar utveckling skall följas och företagen bör visa prov på ansvarsfull försiktighet i synnerhet i områden som har särskilda naturvärden. EU:s riktlinjer för miljökonsekvensbedömningar skall ställas till förfogande och arktiska rådets avtal om bekämpning av oljeläckor skall följas.
EU:s dialog med samerna och övriga ursprungsbefolkningar i Arktis är viktig. Eftersom ungefär 90 procent av invånarna i området tillhör andra grupper än ursprungsbefolkningen bör dialogen utvidgas till att omfatta samtliga invånare. Eftersom förändringarna i Arktis märkbart påverkar människornas livsvillkor i hela Europa och i resten av världen är det viktigt att samhällsaktörerna engageras på bred front i det arktiska samarbetet. Detta borde göras lokalt, nationellt, i EU samt i det bredare arktiska samarbetet.
EU har även orsak att verka för en större öppenhet och bättre tillgång till offentliga data om Arktis och samarbetet i regionen. Ett eget arktiskt informationscentrum borde grundas för detta.
EU har helt berättigat noterat att ”Arktis innebär både utmaningar och möjligheter, och hur dessa hanteras kommer i hög grad att påverka livet för EU-medborgarna i kommande generationer”. Genom en målinriktad strategi för sin satsning i Arktissamarbetet kan EU på bästa sätt bidra till utvecklingen i regionen.
EU vore alla medlemsländers verktyg i Arktis och de arktiska EU-medlemmarna har i detta en central roll och ett stort ansvar. Detta är av största relevans även för Finland, vars geopolitiska roll stärks i takt med Arktis tilltagande betydelse, och som är både EU:s nordligaste medlemsstat och den största arktiska EU-medlemmen.