Statens roll borde omdefinieras

Vårt land har under närmare 20 år integrerats i den europeiska gemenskapen. Denna gemenskap har många dimensioner: ekonomiska, legislativa, kulturella, etniska, normativa och omfattar inte minst en värdegemenskap. Den närmare sju år gamla finans och eurokrisen är exempel på hur anpassningen till EU:s politik återspeglar sig i medlemsstaternas nationella debatt, sociala strukturer och den partipolitiska kartan.

Vi lever mitt i ett betydande brytningsskede där nationalstaten och den nationella identiteten uppluckras, sam tidigt som en europeisk värdegemenskap borde uppkomma. De traditionella politiska vänsterpartierna, vilka identifieras med en ideologisk internationalism, såsom kommunisterna och socialdemokraterna, har allt svårare att hävda sin position i denna nationalistiska, neoliberala värdegemenskap.

Endast på nationell basis verkande politiska partier har svårt att förvandla sig till ”europeiska” politiska rörelser. Slutsatsen tycks vara ett sammelsurium av enskilda politiska verksamheter, opposition till ”allting” och en nynationalism, som i betydande grad tar sin ideologi från 1930talets politiska element.

Den europeiska integrationen har också medfört en uppluckring av själva staten. Närmare 80 procent av all lagstiftning kommer direkt eller indirekt från EU. Den ekonomiska politiken och finanspolitiken har centraliserats till Europeiska centralbanken och Eurogruppen. Utrikeshandeln och en betydande del av utrikespolitiken, lantbrukspolitiken och många andra sektorer sköts av EUinstitutionerna och besluts centralt. Man kan nu fråga sig vilken roll den ”självständiga” medlemsstaten har i dagens Europa. Är tiden inne att omdefiniera nationalstatens roll inom EU?

Problemställningen gäller inte bara nationalstaten utan också regionerna. Vilken roll har de i ett framtida Europa? Vilket är deras förhållande till nationalstat och självbestämmandegrad?

Vi lever mitt i en betydande brytningstid. Våra nationella ledare har inte mäktat komma med trovärdiga visioner eller ens en diskussion om vart Finland är på väg. Det hjälper inte att gömma sig bakom finanskrisen. Det är inte heller speciellt uppbyggande att motsätta sig all politik som gäller den europeiska integrationsutvecklingen. Finlands folk har rätt att få veta vart vi är på väg och vad detta innebär för staten och dess strukturer.