Snövit i vårligt Vanda
SOMMARTEATER Snövit
Manus och regi: Martina Roos. Musik och musikinstudering: Jesper Eklund. Koreografi: Laura Humppila. Visualisering, dekor, dräkter: arbetsgruppen. I rollerna: Liisa Tremmel, Eeva Saastamoinen, Daniela Fagerström, Alexander Asplund, Sofia Nordberg, Barby Fellman, Petra Bussman, Heini Jussila, Lotta Kumenius, Annika Jaakkola, Molly Weckman, Alaia Roos, Emma Rosti, Lina Rehnström, Emma Termonen, Carolina Eklund, Gun GranholmSinkko, Malin Sinkko. Vanda teaterförenings premiär på Veininmylly, Dickursby 28.5.
Precis som Edward Kitsis och Adam Horowitz tagit sig friheter i tv-serien Once upon a time, har manusförfattaren och regissören Martina Roos lyft in element från andra sagor när hon sätter upp Snövit på Vanda teaterförening.
Små amatörteatergrupper har inte alltid kapacitet att göra nydanande skådespelararbete, därför kan just vildsinta tolkningar som att plocka in Rödluvan ( Fredrika Fellman), vargen ( Sofia Nordberg) och Batmanmormor ( Barby Fellman) bland Snövit ( Liisa Tremmel) och de tio dvärgarna bli lyckade överraskningsnummer.
Drottningens ( Eeva Saastamoinen) fåfänga och ondska är det man är van vid från sagan, men frågorna som ställs framför spegeln varieras från ”Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem vackrast i världen är?” till frågan om vem den här ”jag” egentligen är. Spegeln spelar också en central roll i det något överraskande slutet. Spegelbilden – Daniela Fagerström – är en egen roll i den här uppsättningen och samspelet mellan drottningen och henne är som en uppvisning av vad teater är, nämligen efterbildning.
Roos lyckas manövrera balansgången mellan gammalt och nytt, skådespelarnas egna personligheter och professionell regi. Hennes Snövit handlar inte bara om att godheten vinner över ondskan. Där skogen i folksagan är en mellanstation mellan drottningens slott och prin-
”Den onda styvmodern är pjäsens mest tacksamma roll, det är lätt att identifiera sig med hennes avund och härsklystnad.”
sens famn, är skogen i den här uppsättningen en tummelplats för alla.
Barby Fellman, en klok mormor med fladdermusvingar gör en fin genius och berättarroll, en rolig blandning av barnsliga föreställningar och den erfarnas överseende. Den onda styvmodern är pjäsens mest tacksamma roll, det är lätt att identifiera sig med hennes avund och härsklystnad. De tio dvärgarna, där tillskotten utgörs av Modig, Långer och Lillus, blir en naturlig motvikt. Scenen där Snövit sover hullerombuller med alla tio dvärgarna i deras hopsydda stuga är en fin sammanfattning av vad sommarteater, sagoberättande och samarbete kan ge.