Kärlekens himmelska helvete
DRAMA Hemingway & Gellhorn, USA 2012.
Regi: Philip Kaufman. I rollerna: Nicole Kidman, Clive Owen.
★★★✩✩
■ Ernest Hemingway i all ära men sett ur finländsk synvinkel är Martha Gellhorn – som i Hemingway & Gellhorn, en HBO-film i regi av Philip Kaufman – nästan mera intressant.
Det var hon, den legendariska krigskorrespondenten, som rapporterade från Finland när ryska flygbomber skördade offer på Helsingfors gator (mera om detta i Annika Hällstens krönika i Hbl 26.5).
Samtidigt bör det sägas att det finländska avsnittet, fotograferat mot en bakgrund av arkivbilder och nyhetsfilmer, är rätt så anspråkslöst. Fokus här ligger snarare på de personliga dusterna (Hemingway och Gellhorn var gifta åren 1940 till 1945), nog för att det spanska inbördeskriget får gott om utrymme.
Året är 1936 när Ernest Hemingway ( Clive Owen) i Key West stöter på Martha Gellhorn ( Nicole Kidman). En av de få som förmår supa ”Papa” under bordet.
Men Florida får bli när det i Spanien drar ihop sig till fajten mot fascismen. Under ledning av dokumentärfilmaren Joris Ivens (Metallica-trummisen Lars Ulrich av alla) går Hemingway, här i sällskap av fotografen Robert Capa och författarkollegan John Dos Passos ( David Strathairn) in för att göra en dokumentärfilm om kampen mot Francos falangister.
Med på ett hörn finns också ”Marty” Gellhorn, utskickad av Collier’s Weekly, men militärt sett går det ju käpprätt åt helsike. Och det om något tär på vår hjältinna som i en till- bakablick hävdar att just spanska inbördeskriget och infernot i Dachau utgör ett slags (existentiella) lågvattenmärken.
Filmen ramas in av en tv-intervju med en nu grånad Gellhorn, som blickar tillbaka på alla sina krig. Bland dessa de professionellt spetsade fajterna med den äkta mannen.
Ett är säkert: Philip Kaufman gör inte mycket för att tona ner författarmyten som omger Ernest Hemingway. Karlen dricker och älskar med samma himlastormande passion, vilket inte hindrar honom från att klämma ur sig texter och vid sidan om mucka gräl med Orson Welles och sopa till obekväma kritiker.
Visst händer det att Kaufman tar i, att det ibland blir lite väl ”romantiskt”, men som helhet är filmen tvivelsutan underhållande. Och även om Owen i rollen som Hemingway, det till slut paranoida, ”egoistiska svinet” som har mage att sno Gellhorns Normandie-gig, sticker ut är detta Nicole Kidmans och Martha Gellhorns film.
Det här är kvinnan som vägrar att ställa upp ”som fotnot i nån annans liv”.
”Visst händer det att Kaufman tar i, att det ibland blir lite väl ’romantiskt’, men som helhet är filmen tvivelsutan underhållande.”