Det brinner

En morgon i maj ringer mobilen. Min dotter som är stationerad som reseledare på Rhodos låter uppskärrad. – Mitt hus brinner, meddelar hon. Vad kan jag göra om ett hus brinner på Rhodos? Kalla på brandkåren?

– Spring ut på gatan, säger jag. Vrid in dig i en våt handduk!

– Nej inte här, det brinner på Båtsmansgatan. Öppnar en nyhetssida på datorn. Gnistor och hotfulla lågor slår upp mot majhimlen i stadsdelens äldsta stenhus. Taket brinner som fnöske.

På väg ut till lyxkryssaren ser jag att Båtsmansgatan är spärrad.

Trafiken mot centrum rör sig fram i promenadtakt när min buss med turister söker sig genom Helsingfors. Nämner att en brand i kvarteret nära intill är orsaken. Försenade kommer vi till Borgå. Från andra sidan åstranden öppnar sig nationallandskapet med de rödmyllade strandbodarna och den pittoreska gamla stan. Borgå domkyrka reser sig stolt över trähusen. Kyrkan som under århundradens lopp plundrats och brunnit. Gruppen knallar över Mannerheimbron längs Ågatan förbi Stadshuset mot Brunbergs chokladbutik och toaletterna. Målet för promenaden.

I hörnet berättar jag ännu att här någonstans började storbranden år 1760 som förstörde 200 hus. Orsaken lär ha varit en fisksoppa som blivit kvar på spisen lämnad utan tillsyn.

Några mera kunskapstörstande turister följer med mig upp till kyrkan. De tjärade takspånorna doftar. Inne pekar jag ut den sotiga cirkeln i valvet ovanför altaret. Minnet efter mordbranden 2006.

Bussen susar tillbaka mot Helsingfors. I Kronohagen glimmar Uspenskijkatedralens gyllene kupoler. De är som flammor som söker sig mot skyn. Krig, eldsvådor har skött om att alla spår av 1600-talets Helsingfors är utplånade. I november 1808 drabbades staden ännu av en ödeläggande olycka. En fruktansvärd vådeld lade på två dygn 61 gårdar i aska. I empirens klädnad skulle huvudstaden resa sig ur askan.

I Senatstorgets harmoniska rum sitter jag med en dam på bänken vid Alexander ll:s staty. Hon beundrar postamentet i röd granit och tittar upp mot storfursten i gardesofficersuniform.

– Det brinner visst alltid här, säger hon fundersamt.

Tanken slår mig jag kanske ibland borde granska min retorik. Av någon anledning har mitt prat halkat in på för många bränder.