Simpelt är vackert – och effektivt
Det är inte alla utanför Staples Center som uppskattar den typ av ishockey som de regerande Stanley Cup-mästarna LA Kings spelar. Sant – om du vill se målfyrverkeri, piruetter, passningar på klubbladet och Alexander Ovetjkin som vänder ut och in på motståndarnas backar är det kanske inte ditt favoritlag.
Men vet du vad – Ovetjkin har inlett sin semester, det finns inte tid för piruetter och det blir sällan målkalas i slutspelet. Kings spelar perfekt slutspelshockey, fast det inte är mycket finess till det. Laget skrinnar, dumpar in pucken, tacklar, jobbar, försvarar och låter Jonathan Quick stoppa de få målchanserna som motståndaren skapar. Taktikboken har kofösaren Darryl Sutter skrivit på en näsduk som han stoppat i bröstfickan på kavajen.
Elva av Kings tretton slutspelsmatcher har avgjorts med ett måls marginal – sju av dem har slutat 2–1 till endera laget. Låter som att åskådarna får gäspa käkarna ur led. I samtliga av de sju konferenssemifinalerna mot San Jose gjorde hemmalaget första målet – och vann matchen. Förutsägbart? En aning.
Underhållande? Jovars. Det är fartfylld, känsloladdad och fysisk, om än inte värst estetiskt tilltalande eller fantasifull hockey.
I jämförelse kändes matchserien mellan Pittsburgh och Ottawa väldigt statisk och känslokall, när Senators förgäves försökte försvara sig mot Penguins stjärnkavalkad. Chicago är som bäst ett sevärt lag, men Detroit lyckades kväva Hawks anfallsspel med sitt tråkiga 1+4-försvarsspel. Den sjunde matchen spelades i natt och jag hoppas för ishockeyns skull att Hawks vann.
Boston spelade en av de senaste årens roligaste matchserier mot Toronto i den första omgången, men i den andra omgången hade Rangers egentligen inte en chans. Ett mysterium varför John Tor-
”Vartefter slutspelet går vidare tröttnar spelarna, ishockeyn blir mer fantasilös och rätlinjig – och lagen täpper till försvaret.”
torella förespråkar en så defensiv spelstil i New York. Nå, i går kom beskedet om att Torts får sparken.
Överlag har historien visat att den första slutspelsomgången är den mest underhållande, mest känsloladdade och bjuder på de största överraskningarna. Vartefter slutspelet går vidare tröttnar spelarna, ishockeyn blir mer fantasilös och rätlinjig – och lagen täpper till försvaret. Perfekt för lag som Kings. Boston kan spela den typen av ishockey – men ju mindre tid och utrymme, desto sämre för Chicago och Pittsburgh. Detroit? Inte tillräckligt fysiskt för att klara ett lag som LA eller Boston.
Många av de mest underhållande sekvenserna under det pågående slutspelet har uppstått när båda lagen har en man mindre på isen, det vill säga i spel fyra mot fyra. Kanske något för internationella ishockeyförbundet IIHF att ta efter? Det är faktiskt inte helt otänk- bart att NHL inom en överskådlig framtid går in för att lansera spel fyra mot fyra under ordinarie speltid. Det skulle vara festligt.
PS. Det sägs att det i dagens NHL, med lönetaket och trettio lag, är oerhört svårt att upprepa som Stanley Cup-mästare. I skrivande stund var det de senaste fem årens Stanley Cup-vinnare som var kvar i slutspelet – i natt slogs antingen Chicago (2010) eller Detroit (2008) ut.