Tro den som vill
Tron tycks vara ett så svårt ämne att många tappar proportionerna. En orsak är att ordet tro har flera betydelser. Om jag tror, har religiös övertygelse om, att änglar finns eller tror, antar att det snart ska sluta regna betyder det helt olika saker. Då Strang skriver (Hbl 25.8) ”– man kan ju inte gå omkring och tro vad som helst om sakers natur och befattning”, är det uppenbarligen antagande som han menar. Förargligt att två så olika ord ska låta så lika.
Kankkonen är inte tydlig (Hbl 1.9) då han hävdar att andras åsikter ska respekteras. Jag håller helt med Sandelin (Hbl 5.9) som menar att det är andras rätt till åsikter som ska respekteras. Voltai- re har sagt: ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem”. Min åsikt är att människors andlighet ska respekteras, om den inte skadar andra. Det är vad jag antar, att Kankkonen menar. Vi behöver andlighet, annars känns livet meningslöst.
Kristendom, islam, judendom och andra stora religioner är inte skadliga, däremot är inskränkta fundamentalistiska utövare livsfarliga och oacceptabla – främst för att de inte respekterar att andra har en annan åsikt. Att hysa en åsikt är var och ens rätt, att propagera för en brottslig handling är brottsligt. Personen som jämför religiös övertygelse med en uppmaning att mörda Bettina Sågbom har inte alls fattat diskussionen.
Den danske journalisten Tarek Omar, själv muslim, har skrivit en novellsamling, Muhamedaneren, om muslimska invandrare i Danmark. I novellen ”Ateisterne og Ayatollaherne” berättar han om hur gymnasisten Abdullah kommer i kläm mellan muslimska fundamentalister och danska ateister. I skolan är hans klasskamrater sekulariserade fritänkare, som hånar Abdullah och vill att han ska bevisa Islam. En fritänkare berättar att han är kär och då kräver Abdullah att han ska bevisa det. Det är ett bra exempel på sådant som inte ska - eller kan – bevisas. Tron, den religiösa övertygelsen, ska inte heller bevisas.
Beträffande radioandakter antar jag att de känns viktiga och värdefulla för personer, med religiös övertygelse. Om folk också vill ha andliga program om andra religioner är det väl naturligt att Yle går dem till mötes. Det är inte demokrati att minska det andliga utbudet för att alla inte tror lika, det är dummokrati.