Bistånd bidrar till kontroverser
När man som Finland sätter mänskliga rättigheter högst på agendan i utvecklingspolitiken måste man vara beredd på kritik, säger professor Georg Sørensen, dansk biståndsexpert.
– Om vi ska arbeta för mänskliga rättigheter för alla – barn, kvinnor, minoriteter – så kräver det aktivism av oss. För det betyder att man måste få bort gamla traditioner. Det skapar motstånd, säger professor Georg Sørensen från Århus universitet, på besök i Helsingfors för att delta i utvärderingen av Finlands bistånd.
Som expert på biståndspolitik och ordförande för Danmark utvecklingspolitiska kommission har han sett hur fokus på mänskliga rättigheter både löser många problem, men samtidigt skapar nya.
– Hur mycket kan människor utifrån påverka i andra länder? Något kan vi göra, men det handlar om djupt rotade strukturer som kräver lång tid för förändring.
Det som kallas människorättsbaserad utvecklingspolitik har varit rättesnöret för Finlands utvecklingspolitik sedan i fjol och för Danmark sedan 2010. Tanken är att alla ska kunna få sina rättigheter uppfyllda – något som för finländare kan låta helt okontroversiellt men som i andra länder inte är det. Tanken om kvinnors rättigheter, speciellt de sexuella, och olika minoriteters rättigheter är brännbart stoff på sina håll.
– Vi ska vara beredda på kritik, som anklagelser om imperialism och att vi försöker tränga våra värderingar på andra länder, säger Sørensen.
För mycket eller för lite?
Den största utmaningen för bi- ståndsgivarna är avvägningen mellan alltför lite och alltför mycket mänskliga rättigheter.
– Vi kan inte trycka på för mycket och vara alltför dogmatiska – men samtidigt, om man backar för mycket blir budskapet om rättigheter för alla urvattnat. Det kräver att vi får de lokala aktivisterna och invånarna med oss.
Men Sørensen säger att det som låter självklart inte alltid är det.
– Ledare i sköra stater som Afghanistan kanske inte alls vill arbeta för mera mänskliga rättigheter, de kanske inte alls vill ha mera transparens och mera kamp mot korruptionen – det ligger inte i deras personliga intresse.
Stark konsensus
Medan politikerna i Finland i årti- onden har haft som mål att få upp biståndet till 0,7 procent av bruttonationalprodukten – när det nu ligger på 0,55 procent – är det i Danmark en självklarhet att ligga på den nivån.
– Det danska biståndet ligger nu på 0,83 procent av bnp och den nuvarande regeringen vill till och med höja det. Liberalerna, som enligt opinionsmätningarna mycket väl kan vinna nästa val 2015, vill sänka det – vilket i Danmark betyder till en nivå på 0,7 procent.
Enligt Sørensen råder det bred konsensus i Danmark om att ett högt bistånd är en självklar del av en välfärdsstat.
Danmark har valt att rikta stöd till så kallade sköra eller fragila stater, som Afghanistan, Sydsudan och Mali, med tanken att det är viktigt att stödja anti-radikaliseringen i de här staterna.
– Danmark har varit mer militaristiskt sedan 11 september-attackerna. Det har att göra med vår exstatsminister ( Anders Fogh Rasmussen) som ville vara med i USA:s allians och sände trupper till Afghanistan och Irak.
Sørensen säger att speciellt Afghanistan har lärt det internationella samfundet att vara mer försiktigt med långvariga interventioner i andra länder.
– Det syns nu när det gäller Syrien och tanken på att civila lider. Att gå in i landet skapar problem, att inte göra det skapar andra problem. Man måste vara säker på att det alternativ man väljer skapar färre problem.