Inte en lösning på alla flitfällor
DET äR ETT STORT STEG framåt för att avlägsna de så kallade flitfällorna att arbetslösa ska kunna tjäna 300 euro i månaden utan att det inverkar på arbetslöshetsersättningen. Den rådande grundregeln att varje löneeuro minskar arbetsmarknadsstödet med 50 cent är ohållbar med tanke på att det alltid måste finnas sporrar att ta emot arbete. Risken är att de nya reglerna cementerar ett system med minijobb liknande det som finns i Tyskland, eller att de är så pass bekväma för en del arbetslösa att de inte på allvar söker fast arbete.
Det blev oklarheter om vilka gränser regeringen tog beslut om i sitt strukturpaket. En summa på 400 euro för den så kallade skyddsdelen cirkulerade, men den gäller bostadsbidraget. Det var arbetsmarknadsparterna som kom överens om att 300 euro är det belopp som en arbetslös kan tjäna utan att det påverkar dagpenningen. DET GäLLER ATT VARA noga med att sätta taket på en sådan nivå att det har avsedd verkan som drivfjäder. Om det är för högt betyder det att den som lyfter inkomstrelaterad dagpenning, med att jobba några dagar i månaden, kan nå samma nettoinkomstnivå som den som gör ett arbete på del- eller rentav heltid. Det skyddade beloppet på 300 euro är inte en lösning på alla flitfällor. Det blir i stället en ny tröskel där det ger bara marginell nytta att arbeta mera än tidigare.
Möjligheten att tjäna 400 euro i månaden utan att det påverkar bostadsbidraget sänker också tröskeln att ta emot snuttifierat arbete. Stödet gäller dock bara i sex
”Det gäller att vara noga med att sätta taket på en sådan nivå att det har avsedd verkan som
drivfjäder.”
månader från att en arbetslös fått ströjobb. Det principiella problemet med skyddsdelen i bostadsbidraget är att den ger ett slags belöning för att ha varit arbetslös. De som jobbar med så kallade nollavtal, där arbetstiden kan vara vad som helst mellan 0 och 40 timmar i veckan, utan att ha varit arbets- lösa och tjänar i genomsnitt 400 euro får inte ett sådant stöd. Annars är rättigheterna för dem som arbetar med nollavtal äntligen på väg att stärkas genom lagstiftning. ETT PROBLEM MED den lovvärda reformen är att tröskeln för att ta emot lågavlönat arbete i fast form stiger. Det kan öka trycket på att höja de lägsta lönerna, till priset av att det blir färre fasta arbetstillfällen.
Det är inte önskvärt att en kombination av ströjobb med bidrag blir en utbredd sysselsättningslösning i brist på arbetstillfällen. Det är en väg för unga att komma in i arbetslivet och ett temporärt sätt för arbetslösa att undvika en fattigdomsfälla, eller att stödja arbetspraktik.
Regeringen får ännu fundera på om utkomststödet kan kombineras med en skyddsdel för olika inkomster. Utkomststödet är en sista hjälp och utgångspunkten borde vara att det används i så liten utsträckning som möjligt och aldrig blir en permanent lösning. Rättvisan skulle trots allt kräva att också den som lyfter utkomststöd kan tjäna en liten summa utan att det påverkar bidraget.