Framtiden för tio år sedan
Häromdagen råkade jag se två olästa böcker i bokhyllan: ”Constant touch – a Global History of the Mobile Phone” (mobiltelefonens historia i globalt perspektiv) av Jon Agar och ”Maailma taskussa – kuinka matkapuhelimella tienattiin ja tuhottiin miljardeja” (mera mobilhistoria, med stort fokus på Nokia och på Soneras dyra satsning på en 3G-licens i Tyskland) av Hannu Sokala. Böckerna är utgivna 2002 respektive 2003, så de är ställvis hopplöst föråldrade, men råkade passa så väl in i dagsläget att de måste läsas.
Trots att de två verken har så olika utgångspunkter har de också mycket gemensamt. Båda beskriver mobiltelefonens framväxt på ungefär samma sätt; tekniken, pionjärerna och framstegen från 1960-talet framåt. Fast Agar underhåller oss också med en anekdot om Lars Magnus Ericssons biltelefon från 1910: inmonterad i en bil, men inte mobil, eftersom det krävdes att man stannade och kopplade in sig i en telefonstolpe för att kunna använda den.
Andra likheter mellan de två författarna är att de båda ser wifi, bluetooth och andra trådlösa tekniker som potentiella hot mot mobiltelefonin. Att så gott som alla mobiltelefoner i dag glatt kan utnyttja en uppsjö av olika trådlösa tekniker var säkert svårt att förutse 2002.
Bland hotbilderna, sådant som kan få folk att överge mobilen, nämner båda författarna också hälsoriskerna. Intressant nog gör de samma tolkning: det spelar inte så stor roll vad vetenskapen gör för rön, det är konsumenternas uppfattning om mobilernas eventuella skadlighet som är avgörande. Hannu Sokala ser också 3G-teknologin som ett hot mot branschen, eftersom han tvivlar på att folk är beredda att betala ”flera hundra euro, till och med över tusen” för en modern mobil. Så till vida har ju författarna rätt, att ett företag går under om konsumenterna vänder det ryggen, men för tio år sedan kunde ingen förutspå att detta skulle drabba Nokia, på grund av att världens mest innovativa företag slutade vara innovativt.
Båda verken lägger stor vikt vid att beskriva arbetet med att bygga upp mobilnät och skapa tekniska standarder för mobiltelefonin. Det kan kännas ointressant, men nätverken är ju för mobilanvändarna vad vägen är för bilisterna – det spelar ingen roll hur fin bil (mobil) du än har om du inte har vägar (nätverk) där du kan använda den. Och trots att mycket har skett sen 2002 är utbyggnaden av nät och övergången till nyare teknik långt ifrån slutförd, något som borde trösta Nokiavännerna, eftersom nätverken i dag är en av företagets starkaste sidor.
En sak som slog mig när jag läste de två böckerna var mängderna av företagsnamn. I mobilhistorien kryllar det av företag som köps, säljs, fusioneras, slukas, går samman, splittras, byter bransch – ja, en del går ju förstås under också. Nokia är varken det första eller det sista företaget som ömsat skinn, däremot ett av de få som gjort det flera gånger. Det blir intressant att se hur man lyckas denna gång.