Betagande blad ur minnenas album

Trogen sitt dokumentära värv återvänder Peter von Bagh till svunna decennier. Denna gång med en ”laterna magica” som även belyser honom själv.

Minnen (Muisteja) är Peter von Baghs tidsresa till 1950-talets Uleåborg och sin egen barndom. Han tyr sig konsekvent till den kompilatoriska metod som blivit hans signum som regissör. Gammalt filmmaterial (dokumentärt och fiktivt) fotografier, målningar och citat (bl.a. författare som Matti Hälli, Paavo Rintala, Väinö Kirstinä) frambesvärjer det förflutnas hemliga skikt men skapar tillika nya associationskedjor.

Den här gången gäller det dessutom en högst personlig resa vilket innebär att reflexionerna över staden, landet och tidsatmosfären interfolieras med privata minnen. Den finskspråkiga titeln Muisteja anspelar i själva verket på de med glansbilder försedda minnesalbum som var en självklarhet för alla skolflickor. I Muisteja har regissören givetvis inte haft tillgång till ett visuellt lika rikt ”källmaterial” som i den betagande Helsinki, ikuisesti (2008) men just det personliga fungerar som emotionellt komplement. Ett pikant och trånsjukt inslag utgör ändå de privata smalfilmer som von Bagh lyckats uppdaga.

barndomens uleåborg

Regissören varvar nostalgiska minnen med kritiska kommentarer när han återvänder till barndomens Uleåborg, till staden som upplevt blomstrande faser med tjära, trä och papper och slutligen telekommunikation och elektronik. Som överallt i Finland har mycket försvunnit sedan 50-talet. Också i Uleåborg har förstörelsens furier gått fram. Han minns de pregnanta platserna och byggnaderna som t.ex. det gamla kretsmentalsjukhuset där fadern

”I mångt och mycket är Minnen en allmängiltig bild av 50-talets Finland men tillika frambesvärjer den det mer provinsiella och privata.”

verkade som överläkare. Flyktigt tangeras även moderns bortgång då han endast var 6 år gammal.

Uleåborg har fostrat överraskande många författare och framstående vetenskapsmän. Med värme och ömsinthet minns regissören sin gamla skola, Oulun Lyseo, och sina lärare som bidrog med viktig vägkost.

I stadens absoluta centrum finns domkyrkan vars kännspaka profil ofta dyker upp i Muisteja. Större utrymme ges ändå åt andra tempel som snart kom att sätta sin prägel på huvudpersonens liv och karriär. Sju år gammal såg Peter von Bagh tillsammans med hela folkskolan sin första film Scott– Sydpolens erövrare (1948), egentligen ett illustrativt exempel på filmen som flykt och eskapism men tillika ett gränsöverskridande och på verkligheten baserat äventyr som öppnar dörrarna till nya rum.

Mer hängivet än de flesta har von Bagh fortsatt sin resa i den värld som är filmens, medveten om dess magiska förmåga att impregnera den tid som flytt. I mångt och mycket är Minnen en allmängiltig bild av 50-talets Finland men tillika frambesvärjer den det mer provinsiella och privata.