Ole An­ders Ha­lén

Hufvudstadsbladet - - Mitten - Svan­te Lindblad, elev och vän

Född:

3.4.1944

Död:

19.8.2013 Ole föd­des i Tavastehus men lev­de hu­vud­de­len av sitt liv först i Helsing­fors på Ma­ri­e­ga­tan i Kro­no­ha­gen och från ton­å­ren i Sib­bo Ös­tersundom, en ort han för­blev tro­gen till slu­tet av sitt liv.

Hans för­äld­rar var ama­tör­mu­si­ker och Ole spor­ra­des re­dan i ti­di­ga år att spe­la mu­sik. Ole tog stu­den­ten från And­ra Svens­ka Ly­ce­um 1965 och blev mer­ko­nom från ”Lil­la Han­ken”1967.

Han bör­ja­de spe­la gi­tarr vid 13 års ål­der och fann sin väg till Ing­mar Englund som gav ho­nom un­der­vis­ning i någ­ra år. Till­sam­mans med någ­ra kom­pi­sar bil­da­des grup­pen The Sa­va­ges. Det blev många spel­ning­ar som in­ver­ka­de men­ligt på poj­kar­nas skol­ar­be­te, men det gick bra till slut för Ole.

Han job­ba­de först på NFB och se­dan på IBM, där han ha­de kun­nat gö­ra kar­riär om in­te fru Mu­si­ca åter ha­de blan­dat sig i hans liv. Ole ha­de bör­jat gå i lä­ra hos den le­gen­da­ris­ke klas­sis­ka gi­tar­rens fa­der i Fin­land, Ivan Pu­tilin, bör­dig i S:t Pe­ters­burg. Pu­tilin ha­de grun­dat en lin­je för klas­sisk gi­tarr vid Si­be­li­usa­ka­de­min, fun­ge­ra­de själv som in­tag­nings­kom­mit­té och tog in si­na mest be­gå­va­de ele­ver, Ole bland dem. Han skic­ka­des av aka­de­min och Un­der­vis­nings­mi­ni­s­te­ri­et till Bel­gi­en på en kurs i gam­mal mu­sik un­der två som­rar, där han lär­de sig spe­la lu­ta och blev en av pi­on­jä­rer­na i Fin­land på in­stru­men­tet. Ut­bild­ning­en fort­sat­te i Chel­ten­ham Eng­land för Di­a­ne Poul­ton till­sam­mans med bland and­ra Ja­kob Lind­berg, se­na­re pro­fes­sor i lut­spel i Ox­ford. Ole gick ut ”Si­bis” 1973 och fick jobb vid Lah­den Mu­si­ik­ki­o­pi­sto, där han i tio år ver­ka­de som gi­tarr­lä­ra­re och vid sidan om som lä­ra­re i mu­sik­fost­ran vid Si­be­li­usa­ka­de­min.

På 70­ta­let var det svårt att få tag på kva­li­tets­gi­tar­rer i Fin­land, så Ole bör­ja­de im­por­te­ra gi­tar­rer av mär­ke­na Mar­tin, Ra­mi­rez och Gon­za­les Rod­ri­gues med sitt bo­lag Cho­rus Pro­duc­tions till­sam­mans med Aranju­ez sträng­ar. Bra sträng­ar var ock­så brist­va­ra så han bör­ja­de till­ver­ka eg­na un­der mär­ket Cho­rus strings med hjälp av en själv­kon­stru­e­rad ma­skin. Här blev han be­kant med Jor­ge Mo­rel som und­ra­de om Ole vil­le ge ut hans no­ter och det vil­le Ole. Det blev se­dan me­ra no­ter och ski­vor med bland and­ra John Mills, Ro­bert Bright­mo­re, Sep­po Si­i­ra­la, Jan­ne Leh­ti­nen, Pent­ti Hil­den, Fin­nish Gui­tar Trio med fle­ra.

Sam­ar­be­te in­led­des med Kir­jas­to­pal­velu, F­Mu­si­ik­ki och Osti­na­to med vil­ka han ar­be­ta­de än­da till kort fö­re sin död. Han för­med­la­de gi­tarr­mu­sik och ­no­ter från ett fler­tal käl­lor, varav den störs­ta var Mel Bay i Ka­li­for­ni­en och till vil­ken han själv ar­ran­ge­ra­de no­ter för gi­tarr­mu­sik, bland an­nat från de nordiska län­der­na som han även spe­la­de in på cd.

Ole Ha­lén var en be­gå­ vad mu­si­ker som spe­la­de all slags mu­sik, helst un­der­håll­nings­mu­sik med en ge­di­gen klas­sisk tek­nik ut­lärd av den stränge maestron Pu­tilin.

Chet Atkins, som han även var per­son­li­gen be­kant med, var fö­re­bil­den på grund av den­nes snyg­ga spel­tek­nik. Över hu­vud ta­get me­na­de Ole att mu­sik be­stod av ska­lor och har­mo­ni­er och att stilen och vem som skri­vit den var mind­re vik­tigt ba­ra det kling­a­de skönt och det gjor­de det ju i hans hän­der.

Som lä­ra­re var Ole be­tyd­ligt li­be­ra­la­re än Pu­tilin. Han var stän­digt in­spi­re­ran­de fast man ha­de övat för li­te, fram­fö­ran­det var skralt och man kom­mit till lek­tio­nen med stor ru­el­se och bä­van, så lyc­ka­des han all­tid få fram det po­si­ti­va och man läm­na­de lek­tio­nen glad i hå­gen och in­spi­re­rad att öva mer. Ole var en glad op­ti­mist med ge­dig­na in­sik­ter i gi­tar­rens värld av vil­ka han vil­ligt de­la­de med sig till si­na vän­ner och ele­ver.

Ole ha­de många pla­ner som in­te blev av, men han hann un­der sitt sista år än­då ge ut två ski­vor, en nostal­gitripp med Sa­va­ges och en du­o­ski­va till­sam­mans med Jan­ne Leh­ti­nen, som spe­la­des in i hans stu­dio i Ös­tersundom.

I Ole Ha­lén för­lo­rar gi­tarr­värl­den en ge­di­gen mu­si­ker, en not­pub­li­cist med mas­sor av kun­ska­per, av vil­ka han de­la­de med sig yt­terst ge­ne­röst, och en ve­ri­ta­bel idéspru­ta. Han sak­nas av sin hust­ru Ir­me­li, si­na brö­der och ett stort an­tal vän­ner över he­la värl­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.