Varför ska majoriteten vara solidarisk?

Vi har sett en märklig kappvändning i HBL:s attityd till alkoholfrågan.

På ledarsidan (22.8.2013) kunde vi läsa ett inlägg med rubriken ”Ta också majoriteten i beaktande” där man liknade alkoholpolitiken vid bondens lilla kråka i den bekanta barnvisan. Den förnuftsbaserade opinionen, som man här gärna ville citera i sin helhet, var skriven av Janne Strang. Så här löd emellertid den centrala tankegången: ”Frågan kvarstår ändå, huruvida man med de nu föreslagna åtgärderna träffar problemets kärna, missbrukarna, eller mest bara skapar irritation bland majoriteten av befolkningen”.

En tid efter detta gav HBL så stor synlighet åt dåvarande generaldirektören för Institutet för hälsa och välfärd (THL) Pekka Puska och de enkelspåriga dogmer som han som statstjänsteman företrädde att jag kände mig manad att av chefredaktör Jens Berg per e-post fråga om detta nu också skall uppfattas som tidningens alkoholpolitiska linje. I det vänliga svaret förnekades detta, linjen sades framgå just av ovan nämnda ledarinslag.

Nu, i en ny ledare (HBL 14.3) visar man med ens full förståelse för den konventionella alkoholpolitikens förlegade metoder, som aldrig hittills har lyckats visa några varaktiga resultat. ”Begränsningarna behövs för storkonsumenterna som utgör en liten grupp. Också måttlighetsbrukarna drabbas, men de kan förväntas visa solidaritet”, skriver man. Varför skall en överväldigande majoritet av befolkningen tvingas visa solidaritet med denna måhända ömkansvärda men relativt lilla grupp som idkar en livsstil som samhället inte håller som önskvärd? Varför, i synnerhet när man måste förvänta sig att just denna minoritet inte heller denna gång på något sätt kommer att låta sig drabbas eller hindras av restriktionerna eller skatteåtgärderna?

Problemen ligger djupare, utom räckhåll för alkoholpolitisk kosmetik. Att mest berörda branscher utmålar framtiden i överdrivet dystra färger kan antas vara troligt. Dock inte helt ogrundat, och att folk då skall förstå att vara solidariska med missbru- karna trots att de därigenom också mister sin arbetsplats, det är för mycket begärt! I varje enskilt fall är denna uppoffring orimlig, och leder till arbetslöshet, som leder till ökad risk för missbruk.

Många är besvikna på Helsingin Sanomat som kritiklöst anses understödja den officiella alkoholpolitiken. Med glädje och rentav stolthet har jag flaggat för HBL med sin liberalare linje. Nu visar det sig att jag har pratat strunt, och härmed satt mig i en genant situation. Bland förmynderiförespråkarna är det ett lättköpt argument att stämpla dem som vill få uppleva hur en civiliserad mellaneuropeisk syn på alkoholfrågan slutligen kommer att dra det längre strået, som vilseledda av dryckesindustrins lobbyister, för att inte tala om mera kränkande epitet.

Vilka lobbyister har HBL låtit påverka sig? Harald linderborg, eSbO

» SVAr Orsakerna till alkoholoch annat missbruk ligger djupt, precis som Harald Linderborg skriver, och hela problemområdet med missbruk och hur det kan och skall stävjas är mångfacetterat. Därför bör det finnas utrymme för att belysa olika nyanser av problematiken, även på HBL:s ledarredaktion.

JenS berg, Chefredaktör SuSanna ginman, Chef för ledarredaktiOnen, hbl