Subjektiv rätt till närståendevård

I framtiden ska den som behöver vård ha subjektiv rätt att få den av en närstående, om kriterierna i övrigt uppfylls. Och omvänt ska den som vårdar ha subjektiv rätt till vårdpeng och ledigheter. Det föreslås i det färska programmet för hur närståendevård

Skapa nationella kriterier för närståendevården och se till att arvodena är lika för alla, uppdelat på tre nivåer. Gör dessutom närståendevården till en subjektiv rättighet. Det är de mest centrala förslagen i det nationella utvecklingsprogrammet för närståendevården, som överlämnades till omsorgsminister Susanna Huovinen i går.

Programmet är det första i sitt slag, och behovet av att förnya reglerna har länge varit uppenbart. Som det är nu är närståendevårdarna beroende av sin hemkommuns ekonomi och goda vilja. Stödnivåerna varierar mellan olika kommuner, och det händer att kommuner som gjort slut på sina pengar säger upp avtalen med vårdarna så att de blir utan stöd.

I det nya förslaget skulle stödnivåerna ligga på 500, 700 och 1 100 euro, beroende på hur krävande vården är, och justeras årligen. För tillfället är minimistödet 381 euro.

– Poängen är att genom att satsa på närståendevården kan vi minska kostnaderna för annan vård. Närståendevård är alltid ett förmånligare alternativ för samhället, sade Huovinen då hon tog emot rapporten.

Och det är inte fråga om småpotatis: Räknar man med alla som vårdar en närstående är värdet över tre miljarder. Räknar man hur många fler institutionsplatser som skulle behövas om de som lyfter stöd för närståendevård skulle sluta vårda är det 20 000.

Armbrytning på kommande

Politiskt lär förslagen ändå inte passera utan armbrytning. Det är bland annat den avvikande åsikten som bifogats programmet av näringslivets EK:s representant i arbetsgruppen ett exempel på.

– Att göra den avtalsbaserade närståendevården till en subjektiv rättighet ökar kostnaderna för närståendevården och är ett steg i fel riktning med tanke på balanseringen av den offentliga ekonomin, skriver EK:s sakkunnige Simopekka Koivu i sitt uttalande till rapporten.

Om hela önskelistan i programmet förverkligas stiger den årliga summan från 450 till 468 miljoner euro. Här ingår såväl stödet som den service som hör till. Då räknar man med att fler av de ungefär 60 000 som skulle vara berättigade till stödet också skulle få det.

Huovinen medger att det kan bli krävande att få igenom den långa listan på förbättringar.

– Vi måste förstås diskutera resurser också. Men jag lutar mig mot regeringens strukturprogram, där ett av målen är att minska på institutionsvården. Då måste man också hitta de metoder som för närmare målen.

Nöjda närstående

Det är många som velat överföra stödet för närståendevården på Folkpensionsanstalten för att närståendevårdarna ska slippa kommunernas godtycke. Det är en möjlighet, anser arbetsgruppen, men ger också en stärkt kommunmodell som alternativ. Finansieringen skulle skötas genom statsandelar. Går inte, meddelar bland annat Kommunförbundets representant i arbetsgruppen.

Nöjd är i alla fall närståendevårdarnas och de anhörigas egen organisation, Förbundet Närstående och Vänner.

– Jag är otroligt glad att vi äntligen fått ett program, och att det behandlar så många aspekter, säger ordföranden Anneli Kiljunen.

Hon lyfter upp förbättringar som handlar om vårdarens ställning i förhållande till myndigheter och arbetsliv.

– I programmet ses närståendevården som en vårdform och inte en service som ges till vårdaren. Skillnaden är att vårdaren blir en jämlik samarbetspartner med andra aktörer. Då har kommunen också ansvar för vårdarens hälsa och att utvärdera vårdförmågan. Det är inte längre möjligt att utan vidare skyffla över hela vårdansvaret på en 85-åring.