Nytt försök med ekologisk kyckling
Ekologisk kycklingfilé tre gånger så dyr som konventionell
Kycklinguppfödarna i Finland följer alla krav, men med tanke på kycklingarnas välfärd kan man göra mer. Det säger Anna Valros som är professor i husdjursvälfärd vid Helsingfors universitet. Hon efterlyser olika alternativ för konsumenten för att ge pro- ducenterna en chans att satsa mer på djurens välfärd. Ett nytt alternativ är snart ute på marknaden. Tre ekologiska äggårdar har sadlat om till ekologisk kycklingproduktion, deras kött kommer ut under varumärket L’uomu Nokka inom en månad.
– Våra produkter kostar ungefär tre gånger så mycket som motsvarande icke-marinerat kött. Men jag tror att det finns en nisch på en till två procent av marknaden, säger initiativtagaren Arto Jokinen.
Konsumtionen av proteinrikt, fettsnålt kycklingkött har ökat kraftigt under de senaste årtiondena. Produkterna i butiken har blivit fler, gårdarna större och djuren mer effektiva på att omvandla foder till kött.
Djurrättsorganisationerna har försökt få upp våra ögon för den industriella produktionen, och visat kycklingar som inte kan röra sig på grund av utrymmesbrist och djur som är för tunga för sina ben. Samtidigt påpekar de inhemska branschrepresentanterna att kycklingarna i Finland är extremt friska om man jämför med andra länder.
Hittills har konsumenten haft ett lätt val. Väljer man att äta kycklingkött kan man köpa vilken inhemsk kyckling som helst eftersom de fötts upp under snarlika omständigheter.
Men snart finns det ett ekologiskt alternativ, om än i liten skala. Arto Jokinen, tidigare vd och delägare i köttföretaget Pajuniemi, håller på att bygga upp ett nät av ekologiska kycklinggårdar som säljer sina produkter under varumärket L’uomu Nokka. De första partierna kommer ut i butikerna i slutet av september, till en början främst i huvudstadsregionen.
– Våra produkter kostar ungefär tre gånger så mycket som motsvarande icke-marinerat kött. Men jag tror att det finns en nisch på en till två procent av marknaden. Vi använder en annan ras som fått växa långsammare och gått ute, säger Jokinen.
Växer i Sverige
Claes Alwén i Sverige är övertygad
om att det finns en nisch, men att vägen dit är lång. För femton år sedan började han tillsammans med sin fru föda upp ekologisk och Krav-märkt kyckling söder om Malmö.
– Det har aldrig handlat om volym, utan om kvalitet. Kraven är svåra och branschen har jobbat emot oss, bland annat genom att påstå att risken för sjukdom ökar när kycklingarna går ute.
Hittills har inga sjukdomar drabbat produktionen och i dag kan Bosarpkyckling beställas till Ica- eller Coop-butiker.
– Konsumenterna har tvingat butikerna att ta in produkterna. Efterfrågan har aldrig varit något problem, säger Alwén.
Han är inte ensam om att tro på Bosarpkyckling. För mindre än två veckor sedan köptes företaget av Kronfågel för motsvarande 3,6 miljoner euro. Den nya ägaren väntar att förvärvet ska ha en positiv effekt på koncernens resultat, eftersom efterfrågan på vitt kött ökar och vissa kunder vill ha ”ekologisk premiumkyckling”.
Testades i Finland
I fjol på hösten testade S-gruppen i Finland åtgången på ekologiskt kycklingkött i samarbete med Pajuniemi. Det kom positiv respons från många kunder, men hälften av bröstfiléerna förblev osålda. Marinerade produkter gick inte alls åt.
Arto Jokinen som var med i försöket säger att det gav flera insikter, som nu kommer till användning. Genom bolaget Luomu invest hoppas han kunna marknadsföra och distribuera flera ekologiska produkter i framtiden.
– När jag bodde i Nederländerna i början av 1990-talet fick jag en ekologisk väckelse. Jag insåg att det in- tensiva jordbruket inte kan fortsätta hur länge som helst. Själv hade jag olika allergier och misstänkte att maten kan ha med dem att göra. Sedan jag övergick till ekologiska produkter har symtomen försvunnit.
L’uomu nokkas ekologiska kycklingkött kommer från tre gårdar. I dag åker Jokinen till Punkalaidun för att se hur de första ekologiska kycklingarna släpps ut på en av dem.
Etisk fråga
Anna Valros är professor i husdjursvälfärd vid Helsingfors universitet. Ekologiskt eller inte spelar roll för kycklingen, menar hon.
– En av de stora utmaningarna med broileruppfödning är den snabba tillväxten. Vissa blir halta, och eftersom bröstmusklerna blir oproportionerligt stora kan de få svårt med balansen. Hjärtproblem är också möjliga. Dessutom är det är trångt för dem de sista veckorna.
Trängseln är ett faktum även när man följer kraven för ekologisk uppfödning.
– Men kycklingarna får i alla fall gå ut. Det är viktigt att de kan röra på sig.
Valros säger att man inte har forskat så mycket i välbefinnandet på de finländska kycklinggårdarna.
– Just nu håller vi på med ett projekt som bland annat ska utreda om kycklingarna skulle må bättre av upphöjda gallerställningar som gör det möjligt att röra sig mera.
Valros är delvis kritisk till djurskyddsaktivisternas videoklipp från finska gårdar som visar döda kycklingar.
– Med hundra kor kan man kolla om de visar tecken på sjukdom varje dag. Men om du har tiotusentals djur kan du inte se efter dem på in- dividnivå, då plockar man bort dem när de dör eller är allvarligt skadade. Det är förstås en relevant etisk fråga om det är okej att ha så många djur att man inte kan försäkra sig om deras välbefinnande på individnivå.
Om man vill ha en högre standard på välbefinnandet bland djuren – som går att kontrollera – är ekologisk produktion det bästa alternativ som finns i Finland i dag, enligt Valros.
– Rent allmänt tycker jag att kött och andra animaliska produkter är för billiga, vilket begränsar producenternas möjligheter att erbjuda hög etisk kvalitet. De flestas vardagsekonomi faller inte på att man betalar två gånger mer för kyckling. Det är ingen medborgerlig rätt att få kyckling halvgratis.