Findus flyttar hemifrån
BARNTEATER Unga Teatern: Findus flyttar ut
Text: Sven Nordqvist. Regi: Christian Lindroos. Musik och sångtexter: Sofia Finnilä. Ljud- och ljusdesign: Jukka Hannukainen. Scenografi: Teemu Loikas. I rollerna: Frank skog och Kristian Thulesius. Speltid: ca 1 timme. Familjepjäs för tre år fyllda. Premiär på Lillklobb i Esbo den 30.8.
Det är inte så länge sen Unga Teatern spelade en Pettsonpjäs. Findus och Pettsons jul spelades förra hösten. Då var det Ylva Edlund som spelade katt, nu är det den betydligt kraftigare Kristian Thulesius som axlar rollen. Skådespelarbytet åt det större hållet är helt naturligt, för i Findus flyttar ut börjar Pettsons stuga bli för trång. En vacker morgon klockan fyra förlorar Pettson ( Frank Skog) tålamodet och kommer med ett ultimatum: Antingen måste Findus hålla sitt löfte och sluta hoppa i sängen så tidigt, eller så får han hoppa någon annanstans.
Sagt och gjort. Pettson och Findus ”reder in” utetuppen och sängen flyttas dit. I något skede förespeglade det mig att Findus flyttar ut kanske skulle vara Sven Nordqvists bidrag till serien värdiga slut, så som Tove Janssons Sent i november och Barbro Lindgrens Titta Max grav!, barnboksserier som avslutas med
”Pettson känner sig lite ensam där han sitter med sitt kaffe utan sällskap. Och Findus funderar på det där med rävar som kommer smygande på natten. Så det blir ganska många turer mellan Pettsons kök och Findus nya, lilla hem.”
en final med accentuerat vuxet tilltal. Den förväntningen uppfylls inte av Nordqvist – åtminstone inte med Findus flyttar ut. Här är självständighetsblivandet i allra högsta grad en process med tidig början, och mycket vacklande i mitten. Slutet är öppet, vilket är naturligt eftersom det är fråga om en barnpjäs. Processen kräver tålamod och kompromisser av alla inblandade.
Pjäsen är full av lakoniska kommentarer. Pettsons ”Det är som det är” är ett omkväde han tröstar sig med. Publikkommentarerna kompletterade och förstärkte de sakliga sidorna av flyttprojektet. Både Findus och Pettson stannar upp emellanåt och drabbas av tvekan. En kör av handdockor faller Findus i talet med sin sjungna fråga: Kan Findus bo i ett dass? Kören sjunger ut det som både Pettson och Findus tänker tyst för sig själva. Sofia Finniläs sång och musik passar fint ihop med Nordqvists mogna men barnvänliga tonfall.
Pettson känner sig lite ensam där han sitter med sitt kaffe utan sällskap. Och Findus funderar på det där med rävar som kommer smygande på natten. Så det blir ganska många turer mellan Pettsons kök och Findus nya, lilla hem.
Findus flyttar ut är en berättelse som ursprungligen skrivits för teater år 1990. Sedan har den kommit som bok och nu har Christian Lindroos dramatiserat boken för Unga Teatern. Den här starka teateranknytningen märks. Dialogen är laddad och historien är dramaturgiskt skickligt uppbyggd. Så är det ju också en av livets stora frågor som ställs: Ska man vara tillsammans eller åtskilt, vad känns bättre? Det kan man inte veta förrän man provat och Unga Teaterns undersökning är både taktfull, känslig och samtidigt modig. Eftersom det är familjedynamiska frågor som penetreras kan jag rekommendera pjäsen speciellt för familjer att se tillsammans.