Trippelsegrar och stor dramatik

Sverige snuvade Finland på segern, men landskampen bjöd på dramatiska duster, nya rekord och många minnesvärda prestationer. Här är några av höjdpunkterna på Olympiastadion.

Kämäräinen öser på

EM-final, karriärens första 60-meterskast och i Sverigekampen ett nytt rekord igen. Sanna Kämäräinen börjar bli varm i kläderna mot slutet av säsongen.

– Jag har kastat tiotusentals träningskast, så det är trevligt att också lyckas ibland, säger Kämäräinen som tog en överlägsen seger på Olympiastadion.

– Det gick ganska många år som jag inte förbättrade rekordet alls, men i sommar har jag förbättrat det flera gånger. Det är ett budskap till andra också att det lönar sig att jobba på, fast resultaten inte alltid infinner sig genast.

Det nya rekordet skrivs 60,93. Det är ännu en bit kvar till Ulla Lundholms finska rekord 67,02.

– Det stannar inte här. Nu när jag utvecklats så här ser jag ingen orsak till att jag inte skulle kunna kasta 65 meter, eller över det finska rekordet, säger Kämäräinen som tävlar på nytt redan i morgon i Zagreb.

Trippelseger på 100 m häck

Nooralotta Neziri, Matilda Bogdanoff och Ida Aidanpää tog full pott på den korta häcken. Lite plåster på såren efter EM–besvikelsen, där alla tre med Neziri i spetsen blev utslagna i försöken.

– I EM är jag ännu en så liten deltagare. Där får jag applåder bland alla andra. Här är jag en av de största stjärnorna så det får det att kännas som en stor tävling och ger lite kampvilja, säger Neziri som löpt jämnt kring 13 sekunder hela sommaren.

– Jag försöker att inte tänka på EM. Jag löpte säkert ett bättre lopp än här, 13,17 var ok i de omständigheterna, men hundradelarna var inte på min sida. Jag måste bara lära mig att ta de där hundradelarna.

På fredag löper Neziri i Diamond League-finalen i Bryssel. Hon siktar på en tid kring 13 sekunder – helst lite under.

Ny milstolpe för Söderberg

Förra året vann David Söderberg sitt första FM-guld. I Zürich-EM gick han för första gången, efter åtta misslyckade försök, till en stortävlingsfinal. I helgen tog han sin första landskampsseger och ledde samtidigt Finland till en trippelseger. EMfinalisten Tuomas Seppänen och Arno Laitinen lade vantarna på andra och tredje plats.

– Jag har jagat en landskampsseger i ganska många år, säger Söderberg som var med första gången 2002.

– Det är vansinnigt fint när 20 000 åskådare på Olympiastadion hejar på just dig.

Det är oklart om Söderberg tävlar i Rieti om en vecka. Men det är redan klart att han fortsätter sin karriär åtminstone till Rio och den lycka-

de säsongen ger gott om motivation och inspiration.

Lamminen oslagbar på milen

Minna Lamminen har ännu inte förlorat på 10 000 meter. I FM löpte hon sträckan för första gången och vann guld, och i Sverigekampen ledde hon Finland till en dubbelseger. Och vilken seger sedan.

Medeldistansaren gick upp i täten då ett varv kvarstod och spurtade helt suveränt till seger. Janica Mäkelä löpte i hennes kölvatten in som tvåa.

– För en medeldistansare kändes tempot lite märkligt. Jag har säkert aldrig löpt så långsamt på bana förut, men det var ryckigt och avslutet sker i full fart. Men det kändes lätt, säger Lamminen, 31, som i många år lidit av astmaproblem som nu lättat en aning.

Hon tror att hon kan bättra på sitt nya rekord 34.03,19 en hel del. De lyckade loppen har gett en hel del ny iver.

Spjutherrarnas trippel

Färska Europamästaren Antti Ruuskanen ledde Finland till en trippelseger i spjut – helt enligt manuskrip- tet. Men Ruuskanen förringar inte motståndarna, fast den blåvita trion var i en helt annan division än svenskarna.

– Där var några farliga killar, Kim Amb har kastat 85 meter, så det gällde att vara skarp och inte börja drälla. Men vi var bra i dag, fast förhållandena var svåra, säger Ruuskanen vars segerkast mätte 84,26.

Tero Pitkämäki och Ari Mannio kastade båda över 80 meter. Kim Amb var bästa svensk med 74,99.

– Sveriges gossar blir säkert uppretade av det här och kommer nästa år igen. Men i år var vi överlägsna, säger Ruuskanen som ännu representerar Europa i Iaaf:s Continental Cup i Marocko om två veckor.

Nikkanens rekordhopp

Minna Nikkanen misslyckades totalt i EM, men tog en liten revansch då hon inledde Sverigekampen med ett nytt finskt rekord. Nikkanen klarade galant 452 cm och gjorde några rätt bra försök på 457 cm.

– Jag hade en hel del luft mellan mig och ribban, så det kan jag ta med mig med tanke på kommande säsonger.

Nikkanen hade en svår inledning på säsongen, men hittade formen och förbättrade sitt finska rekord två gånger i sommar. Hon tror hon kan klara ännu högre höjder.

– Jag har bättre lyckats få till slutskedet av mina hopp, vilket har varit mitt största problem. Tyvärr är det inte fler tävlingar i sommar, så de högre hoppen får vänta till nästa säsong.

Mörös inställning

Oskari Mörö ledde först Finland till dubbelseger på 400 meter häck, en dryg timme senare tänjde han sig till trea på 400 meter, och följande dag var han med och förde Finland till seger på den långa stafetten. Rätt inställning.

– Inför den här publiken vill jag springa hur mycket som helst, säger EM-sensationen.

– Märkligt hur publikens stöd ger krafter mot slutet.

Den långa stafetten blev en thriller, men till publikens förtjusning spurtslog Ville Lampinen Sveriges Dennis Forsman. Det var andra gången Forsman fick se sig slagen av en finländare på upploppet, Mörö tänjde sig förbi honom till trea på individuella 400 meter.

Finländska dubbelsegrar

Kristiina Mäkelä (13,70) och Elina Torro (13,00) ordnade en dubbelseger i tresteg. Mäkelä förbättrade samtidigt sitt tre år gamla personliga rekord med tre centimeter. Laura Rautanen (185 cm) och Linda Sandblom var inte sämre, utan tog något överraskande en dubbelseger i damernas höjd.

Herrsprintrarna nära skräll

Herrarnas korta stafett blev en grym nagelbitare. Finlands ankare Samuli Samuelsson fick dock se sig slagen av Sveriges Erik Hagberg på slutmetrarna – med två hundradels sekunder.

Finlands kvartett Eetu Rantala, Ville Myllymäki, Jonathan Åstrand och Samuli Samuelsson var bara fyra hundradelar från det fem år gamla finska rekordet 39,29. Då var förhållandena och tidpunkten allt annat än optimala.

– Det gläder att vi var så nära rekordet, fast gubbarna inte är i toppform. Det ser jävligt bra ut så här i sista tävlingen, säger Jonathan Åstrand.