EM-guldet är en klen tröst
Inom loppet av några veckor har inte bara en, utan två finländska idrottare belönats med en gyllene EM-medalj. Skillnaden är att Antti Ruuskanen fick ta emot sin medalj inför en fullsatt Letzigrund en halv timme efter att spjuttävlingen avslutats i Zürich, medan Olli-Pekka Karjalainen fick vänta i åtta år på sitt guld som han vann i Göteborg 2006.
Den ursprungliga segraren, vitryssen Ivan Tjichan åkte fast för dopning och diskvalificerades när proverna från OS i Aten testades på nytt. Efter många om och men fick Finlands före detta släggkung sin medalj inför den hurrande hemmapubliken på Olympiastadion.
Det är förstås inte riktigt samma sak. Även om han fått upprättelse har Karjalainen berövats fantastiska känslor, minnen, upplevelser – och en hel hög med pengar.
Det är omöjligt att räkna ut hur mycket intäkter Olli-Pekka Karjalainen gått miste om på grund av Tjichans fusk. Ett EM-guld smäller trots allt mycket högre i sponsorernas och publikens öron än ett EM-silver, åtminstone under en sommar då Finland tagit ett annat, överraskande EM-guld.
– Det är hisnande att tänka sig, men omöjligt att räkna ut, säger hans manager Harri Halme.
Idrottsförbundet skjuter till 5 000 euro vilket motsvarar skillnaden i medaljbonusarna och en del av Karjalainens gamla sponsorer har på eget initiativ lovat betala guldbonusarna Men en del av sponsorerna försöker slingra sig ur – och ingen vet hur stora sponsorkontrakt Karjalainen gått miste om under årens lopp.
En bra fråga. Det är en ännu bättre fråga hur mycket Karjalainen hade kunnat tjäna på en medalj i hemma-VM. Karjalainen steg till fjärde plats efter att segraren Ivan Tjichan åkte dit, men den nya segraren, Tjichans landsman Vadim Devjatovskij, slingrade sig ur sitt dopningsstraff. Han åkte fast tillika med Tjichan i Peking-OS, men frikändes på grund av brister i testproceduren.
Tjichan och Devjatovskij tog också hand om silvret och bronset i Peking. Segraren Primož Kozmus, slovenen som också vann guld i VM 2009, har inte åkt dit. Ännu, om man får tro dem som följer sporten på nära håll.
– O-P var säkert den enda kastaren inom topp tio under 2000-talet som inte dopade sig, säger Halme.
– Tänk om han vunnit en värdemedalj som 25-åring. Han hade blivit nationalhjälte.
Av någon anledning har den internationella nivån inom slägga sjunkit betydligt under de senaste åren. Dra era egna slutsatser.
– Det grämer uttryckligen att jag inte fick uppleva de här stunderna, de stora och små känslorna. Värst grämer det mig att jag inte fick min medalj i Göteborg och det får jag inte tillbaka, fast det här också var en ganska fin tillställning, säger Karjalainen efter medaljceremonin på Olympiastadion.
Det är skönt att veta att åtminstone en del av doparna får sitt straff förr eller senare. När dopningstesterna utvecklas kan gamla prover testas på nytt och fuskare åka dit på efterhand – även om det är en liten tröst för sådana som Karjalainen att få sin medalj flera år senare.
– Jag stressar inte med sponsorerna och pengarna. Det här är på riktigt värt mest och någonting annat har jag aldrig ens drömt om, säger Karjalainen och klappar guldmedaljen som hänger kring hans hals.
Kloka ord av den fem före färdiga politices magistern. Och vi har knappast hört det sista av Karjalainen, som sitter i Seinäjokis stadsfullmäktige och som är medlem i styrelsen för Finlands olympiska kommitté: han ställer upp som samlingspartiets kandidat i riksdagsvalet 2015. Han skulle inte vara den första som rider på ett EM-guld till riksdagen.